Vissa fornlämningarna kan vara väg att försvinna. En grupp forskare har gjort en ny studie på en stenåldersboplats i Skåne och vittnar om ett oroväckande resultat.
– På hälften av stället är de organiska fornlämningarna helt försvunna och på andra hälften är de helt i upplösningstillstånd. Det är ganska chockerande, säger arkeologen Adam Boethius vid Lunds universitet, en av forskarna bakom studien.
Forskarna gjorde förra året nya utgrävningar vid en ovanligt välbevarad boplats från jägarstenåldern i Ageröds mosse i centrala Skåne, daterad till för omkring 8700–8200 år sedan. Platsen var särskilt lämpad för en fallstudie på grund av att utgrävningar gjorts tidigare på både 40- och 70-talen. Genom att jämföra utgrävningarna kunde forskarna se hur mänsklig aktivitet påverkat de organiska fornlämningarna.
– Vi kunde se enorma skillnader i bevaringen. De har legat bevarade i marken i 9000 år, men på 75 år har de totalt sönderfallit. Det är bedrövande.
Ser hur klimatet har förändrats
Organiskt material såsom föremål av ben, snidade horn och träredskap har legat bevarade i mossen. Under den allra senaste delen av människans historia har försurning, utdikning och klimatförändringar gjort att fornlämningarna bryts ner i allt snabbare takt. Forskarna har undersökt omkring 4 000 fragment från boplatsen. De organiska fornlämningarna fungerar också som ett sorts klimat- och miljöarkiv.
– Det är en del av vårt kulturarv, men det handlar inte bara om det kulturhistoriska, utan det är så mycket mer som ligger och försvinner utan att vi riktigt vet i vilken omfattning, säger Adam Boethius och fortsätter:
– Om vi har ett långtidsperspektiv bakåt, hur klimatförändringar sker över tusenårsperioder, har vi en bättre möjlighet att modellera för framtiden.
Två decennier innan allt är borta
Han anser att sannolikheten är hög att det ser ut på samma sätt på andra platser i Sverige och även i andra länder. Kunskapen om fornlämningarnas nedbrytning är enligt honom låg i dag och det kommer att krävas omfattande utredningar för få koll på läget.
– Tjugo år, sedan är det svårt att få ut något vettigt ur de delarna som är kvar i Ageröd i dag. Vi förlorar hela tiden jättemycket på vägen.
Forskaren menar att det trots allt ännu finns potential, det som kan måste räddas.
– De nya analysmetoder vi har i dag med DNA- och isotopanalyser, som har revolutionerat insynen i vår förhistoria, är baserat på organiskt material. Om de tillåts försvinna är det mycket som berörs.