Det råder febril aktivitet i Karlshamn och Sölvesborg, de två kommuner som först drabbats av att den klibbiga, svarta oljan nått land efter färjan Marco Polos grundstötning. Personal snabbutbildas, länsar och stranddukar läggs ut, tång krattas bort och samverkan har upprättats.
– Jag tycker att det verkar som att det kommit i gång ganska bra nu med organisationen. Men att det dragit ut på tiden tycker jag hänger ihop med att man satsar lite för lite på att ha en beredskap när det gäller oljespill, säger Maria Granberg, forskare på IVL och med i oljejouren vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Även staten har till viss del minskat sin satsning på oljeberedskap. Mellan 1980 och 2015 fanns en statligt finansierad oljejour, som samlade kunskap och gav råd om bekämpnings- och saneringsarbetet. IVL:s oljejour sker numera på ideell basis, enligt Maria Granberg.
– Regeringen har verkligen nedprioriterat det här. Det är något som man förväntar sig att det ska fixa sig av sig själv.
När oljan når land är det kommunerna som har ansvaret. Maria Granberg säger att i ekonomiskt tuffa tider tenderar man att dra in på förberedelser för saker som händer sällan.
Hon håller i en utbildning i oljeskadeskydd som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anordnar.
– Den är i fyra steg. Oftast så har inte kommuner råd att skicka personer så att de lär sig allting, utan man går steg ett.
"Trängs undan"
MSB genomförde en kartläggning av oljeskyddsberedskapen i Sverige 2021. Bland kustkommunerna (inklusive dem vid de stora sjöarna) har bara drygt hälften av kommunerna tagit upp risken för oljespill i sina risk- och sårbarhetsanalyser.
Teknikkonsulter, IVL och Riksrevisionen har genom åren varnat för brister. MSB:s tillsynsansvarige Anders Edstam säger att den samlade bilden är att oljeskyddet är eftersatt.
– Det har trängs undan av alla andra tusen saker som kommuner ska fokusera och tänka på.
Kartläggningen visade att ingen av regionerna övat på sin plan de senaste fem åren. Bland kommunerna var siffran tio procent.
– De blir väldigt ofta hyllvärmare. De uppdateras inte alltid så ofta som de skulle göras, vilket ofta är på grund av kunskaps- och resursbrist, säger Maria Granberg.
Anders Edstam håller med, även om det finns positiva undantag runt om i landet. Han framhåller att övning också är ett sätt att ta reda på om planerna faktiskt fungerar som tänkt.
Med dålig beredskap blir kommunerna långsamma, och riskerar därmed att förvärra konsekvenserna när olyckan är framme.
– Även med god planering kan man inte skydda allt, men man får mycket bättre förutsättningar. Utöver de naturmässiga värdena är det också ekonomiska värden, för det är väldigt dyrt att sanera. Ju tidigare man kan fånga oljan i förloppet desto billigare blir det.
Pandemin kom emellan
Blekinges kustkommuner har en oljeskyddsplan från 2017. I den står att den ska revideras vart fjärde år, men det har inte skett. Sölvesborgs kommun deltog i en stor övning 2018.
– Därefter tog man fram en plan för att gå vidare med interna övningar och utbildningar, det skulle ske 2020. Då kom pandemin, sedan kom kriget, vilket har påverkat våra utbildningsinsatser, säger kommunikationschefen Lisa Svanberg.
TT: Har ni varit förberedda på en sådan här händelse?
– Det skulle jag säga att vi inte varit fullt ut, med tanke på att vi inte kunnat göra de utbildningsinsatser vi hade velat, säger hon.
