17 augusti 2022. Kön ringlar sig lång utanför affären i Bergsviken. Piteborna buffar sig fram och en man ligger raklång över kyldisken för att nå ett par burkar till den efterlängtade surströmmingspremiären.

Även i år är det en utmaning att möta efterfrågan från konsumenterna.

– Vi har i stort sett jagat strömming efter hela östkusten, säger Jan Söderström.

"Övergrepp på Bottenhavet"

I år har Söderström, som driver salteriet hans far startade i Sundsvall, fått tag i 20 ton strömming jämfört med 10 ton i fjol. Men enligt honom själv har de bara fått tag i en femtedel av vad de hade velat.

– Vi kan inte fortsätta med det här övergreppet på Bottenhavet.

Det han beskriver som ett övergrepp är en medveten strategi och grundbulten i EU:s fiskepolitik. Det kallas "maximalt hållbart uttag" och går ut på att ta upp så mycket fisk som möjligt utan att strömmingsbeståndet riskerar kollaps.

– Precis som när man odlar morötter hemma gallrar man i morotslandet och så växer de som är kvar snabbare, säger Ulf Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Behövs säkerhetsmarginaler

Men att det skulle vara en hållbar fiskepolitik finns det delade åsikter om. Bergström och många andra forskare menar att EU:s fiskekvoter ligger för högt.

– Det är svårt att beräkna i praktiken och det har visat sig att vi ligger fel. Kvoterna har varit för höga och det finns viss risk för beståndskollaps, anser han.

Snabba klimatförändringar och varmare hav gör beräkningarna ännu krångligare.

– Ekosystemen fungerar inte som vi är vana vid och risken för att vi räknar fel ökar. Man borde ha större säkerhetsmarginaler.

På salteriet i Sundsvall arbetar Jan Söderström och några sommarjobbande ungdomar med att paketera årets surströmming. De 20 ton man fått in i år är långt från tidigare nivåer, även om det är en dubblering från fjolåret.

– Jag har jobbat med det här i 40 år och aldrig varit med om något liknande, det känns rent ut sagt för jävligt. Innan det här eländet började kunde vi producera 100 ton. Men det leker ingen strömming vid kusten och det är det som är så sorgligt.

Ingen lön

Söderström är besviken på att politikerna inte tar forskarnas varningar på allvar, sätter ner foten och sänker fiskekvoterna.

– Det är nästan så att man skulle låna in Erdogan för att fara och förhandla och säga ifrån. Man blir både förbannad och förtvivlad.

Förra året tog Söderström inte ut någon lön och nu funderar han på att lägga ner salteriet på grund av dålig lönsamhet. Liknande tongångar hörs från de flesta producenter i Sverige.

Magrare sälar

Men det är inte bara branschens överlevnad som står på spel.

Strömmingen är den vanligaste fisken i Östersjön, även om beståndet i Bottniska viken halverats sedan 1990-talet. Den brukar beskrivas som en nyckelart. En kollaps kan leda till katastrof för ekosystem. Strömmingen utgör föda för större fiskar, fåglar och sälar.

– Samtidigt som surströmmingsfiskarna inte får ihop fisk ser vi att sälarna blir mycket magrare i området. De lider också av bristen, säger Bergström.

Söderström säger att det skulle vara i grevens tid om kvoterna sänktes. Hans egna drastiska förslag är att helt förbjuda de större fiskebåtar han kallar "monstertrålare".

– Det bästa skulle vara totalstopp även om jag inte får in någon strömming. Fortsätter det här är det helt kört så det är bättre att mota Olle i grind och ta ett beslut nu.