Den rättsliga utgångspunkten är glasklar – kostnaderna som uppkommit i samband med oljeutsläppet ska rederiet stå för.

– Det kommer att bli betalningsansvarigt för de skador som utsläppet orsakat och även för rimliga återställningsåtgärder, alltså åtgärder för att rena och sanera kusten och åtgärder som vidtagits för att förebygga skador, säger Jonas Ebbesson vid Stockholms universitet.

Även frivilliga

Det är en lång lista över parter som kan ha rätt till skadestånd. Det handlar om kommuner och kustbevakning som gjort utlägg för saneringsarbetet, men också fastighetsägare med sjötomt, förutsatt att de kan visa på att oljan lett till en värdeminskning.

Under vissa omständigheter skulle även ideella organisationer, som stått för katastrofhjälp riktad mot fågel och vilt, kunna få skadestånd. Men då måste de visa att deras arbete varit en del av en samlad återställningsinsats.

– De ideella insatserna är väldigt viktiga. Om de har koordinerat och förankrat arbetet med kustbevakningen och kommunerna så kan jag tänka mig att även de kan kräva ersättning. Det är inte uteslutet, säger Jonas Ebbesson.

"Finns maxgränser"

TT: Kommer skattebetalarna att behöva stå för något?

– Det är för tidigt att svara på. Det finns vissa maxgränser kopplat till hur stort fartyget är och hur det är försäkrat. Men skadeståndsanspråket kan landa på tiotals miljoner som företaget måste betala och så kommer det att bli, utan tvekan.

Jonas Ebbesson kan komma på två eventuella scenarier som skulle kunna begränsa skadeståndsansvaret för TT-Line. För det första om svenska staten "klantat sig" och inte märkt ut grunden på sjökort, och för det andra:

– Om kustbevakningen har beordrat fartyget att flytta på sig, och att den flytten i sig har inneburit ytterligare utsläpp som hade kunnat undvikas.