I den avlägsna havsisen i Arktis och på botten av Marianergraven – elva kilometer under ytan. Plast finns numera i alla världens hav och de flesta marina arter har redan eller kommer att påverkas negativt av skräpet, enligt en rapport från Världsnaturfonden WWF som är en sammanställning av omkring 2 500 studier och som omfattar 2 144 arter i havsmiljön.

Bland annat uppskattas omkring 90 procent av alla havslevande fåglar – allt från albatrosser till måsar och trutar – och drygt 50 procent av alla havssköldpaddor ha ätit plast.

– Man har hittat plast i allt från små organismer som planktondjur till valar och delfiner. Det är skrämmande, säger Inger Näslund, senior havsexpert på WWF.

– Hos stora djur som valar och delfiner upptäcks det när de har dött och strandat. Det kan bero på att de har fått en inre skada av ett plastföremål eller att plast fastnat i inre organ så att de inte kan äta och svälter ihjäl.

Väntas öka

Att haven är fyllda med så mycket plast kopplar WWF till den ökade produktionen och konsumtionen av det syntetiska materialet. I dagsläget ligger konsumtionen på 300 miljoner ton – men 2040 väntas den siffran landa på det dubbla, enligt WWF som också förutspår en fyrdubbling av plastutsläppen till havs till 2050.

I rena siffror innebär det en ökning från 11 miljoner ton plast som hamnar i havet varje år till 44 miljoner ton.

– Vi måste få stopp på flöden av plast från land till haven, säger Inger Näslund.

– Plast innehåller många olika ämnen, såväl gifter som hormonstörande ämnen. På lång sikt kan det göra arter sjuka eller påverka förmågan att föröka sig negativt.

Hotar ekosystem

Medelhavet, Östkinesiska havet, Gula havet och Arktis havsis finns bland de områden som riskerar att överskrida ekologiskt farliga nivåer av mikroplaster. Och det drabbar inte bara djur – utan också marina ekosystem som korallrev och mangrove som redan tampas med tuffa hot som havsförsurning, global uppvärmning och överfiske.

– När koralldjuren får i sig mikroplast minskas motståndskraften mot andra hot, säger Näslund.

– Men mangroverötter och korallrev fungerar också som barnkammare för fiskar och kräftdjur. Om de täcks av plastskräp minskas utrymmet för det, vilket i sin tur kan påverka den biologiska mångfalden.

All möjlig plast hamnar i havsdjupen – från föremål som faller ner från stora containerfartyg till trasiga fiskenät och rep som sliter sig loss under stormigt väder. Den stora boven är dock produkter av engångsplast, som 2018 uppskattades stå för 60–95 procent av allt plastskräp till havs.

– Det är plastkassar, flaskor, lådor och annat som kommer från land, säger Näslund.

– Den plast vi kan se med blotta ögat är dock bara toppen på ett plastberg. Mycket sjunker till botten, vi ser bara en procent av all plast som finns i haven. Oftast det som ligger på stränderna.

Globalt avtal

Det är svårt och kostsamt att fiska upp plast som redan har hamnat i vattnet – och när den har brutits ned till mikroplast är det i princip omöjligt. Frågan om att bromsa plastfloden ska tas upp när FN:s miljöförsamling möts i slutet av månaden. Över 150 länder står bakom kravet att börja förhandla om ett globalt rättsligt bindande plastavtal.

– Internationella förhandlingar tar tid. Men vi måste enas om hur plasten ska hanteras och hur utflödet till havet ska minskas, säger Näslund.

– Det behövs regelsystem för tillverkning, omhändertagande och handel med plast. Vi har redan en massa plast, det bästa vore att återanvända den för att hejda spridning och nytillverkning av engångsplast.