Coronapandemin vänder upp och ner på vardagen för de flesta av oss. Men knappast för Adam Ulfsbo från Göteborg, forskare på isbrytaren Polarstern som sedan flera månader ligger infrusen i packisen.

– Livet och arbetet ombord är gott och vi jobbar på utan restriktioner och social distansering, förutsatt att väder, is och isbjörnsvakterna tillåter, berättar han för TT.

En bister vardag

Planen är att isbrytaren ska driva med isen i ett år. Under tiden avlöser forskare från 20 länder varandra. Det är omkring 60 forskare och 40 besättningsmän ombord på fartyget under varje etapp. Adam Ulfsbo anlände i slutet av februari, till en minst sagt bister vardag.

– Då var det polarnatt och riktigt kallt med temperaturer runt 40 minusgrader. Tar man hänsyn till vindens kyleffekt var det närmare minus 62. Då gäller det att klä sig varmt och inte lämna någon bar hud till vinden.

Polarnatt innebär att solen aldrig går upp – det är mörkt dygnet runt. Sedan Ulfsbo gick ombord har det blivit mer behagligt. Nu ligger temperaturen på mellan 10 och 30 minusgrader.

– Övergången från polarnatt till dag med solens återkomst var fantastisk att uppleva i denna karga men vackra miljö, säger han.

Infrysta i packisen

Expeditionen är ett enormt projekt, den största arktiska expeditionen hittills. Forskarna lät fartyget frysas in i packisen utanför Sibirien i september förra året. Sedan har det drivit med packisen.

Arktis är centrum för den globala uppvärmningen och forskarna hoppas att arbetet på fartyget ska bli en nyckel till att bättre förstå den globala klimatförändringen. Förhoppningen är att de data som samlas in ska kunna användas världen över för att ta forskningen till en ny nivå.

Adam Ulfsbo arbetar till vardags vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet. På expeditionen studerar han det marina koldioxidsystemet i Arktiska oceanen och i havsisen. Koldioxid är en av de gaser som bidrar till växthuseffekten och den gör också att havet blir allt surare.

Samtidigt nyttjar växtplankton i haven och i havsisen koldioxid för sin tillväxt. Ulfsbo tar prover på havsvattnet ner till 4 000 meters djup och borrar iskärnor för att mäta halten av bland annat koldioxid och klorofyll.

– Min forskning bidrar med ny kunskap och data om bland annat koldioxidsystemet och havsförsurningen.

Forskning med risker

Men det är forskning som har sina risker. Bryggan på fartyget har isbjörnsvakt dygnet runt, vilken förstärks dagtid av forskare i entimmesskift. Arbetet ute på isen säkras också av beväpnade isbjörnsvakter.

– För en vecka sedan, tidigt på morgonen, hade vi besök av vår första isbjörn. Först efter ett par timmar var den tillräckligt långt borta för att vi åter skulle kunna arbeta ute på isen, säger Adam Ulfsbo.

Speciellt betydelsefullt med expeditionen är att man tidigare gjort den här typen av mätningar i Arktis under sommarhalvåret. Nu samlar forskarna för första gången in uppgifter under polarvintern.

Coronapandemin får praktiska konsekvenser även ute i Norra ishavet. Adam Ulfsbo skulle ha avlösts på fartyget i början av april, men så blev det inte.

– Tanken var att jag skulle flyga hem via Svalbard. Nu är planen istället att bryta sig ner genom isen till isfjorden i Svalbard i slutet av maj för att bunkra och rotera expeditionsdeltagare och besättning inför nästa etapp.

Övervakad karantän

Det är först efter rigorösa säkerhetsåtgärder som nya forskare kommer att kunna mönstra på. I början av maj kommer deltagarna i nästa etapp att påbörja en övervakad karantän med återkommande virustester.

Adam Ulfsbo beräknar att han ankommer till Bremerhaven med ett tyskt forskningsfartyg först i början av juni, medan isbrytaren Polarstern går tillbaka norrut genom packisen för att fortsätta expeditionen. Den planeras pågå fram till i mitten av oktober.

Rättad: I en tidigare version av texten fanns i faktarutan en felaktig uppgift om kostnaden för expeditionen.