Oavsett om du slängt dina plastförpackningar i Ystad eller Haparanda kommer de till Motala. Där, vid Svensk plaståtervinnings anläggning, kommer varje timme 20 ton plastförpackningar in och 20 ton ut. Dygnet runt, året om.

Enorma mängder, men ändå alldeles för lite.

I slutänden återvinns bara ynkliga 15 procent av alla plastförpackningar i Sverige.

– 15 procent, det är verkligen inget att slå sig för bröstet för, säger Mattias Philipsson, vd för Svensk plaståtervinning som siktar på att förbättra siffrorna rejält.

Till 2025 ska Svensk plaståtervinning återvinna 55 procent av plastförpackningarna. EU har satt samma mål fem år senare.

– Det är ett fruktansvärt läskigt och tufft mål att tredubbla återvinningen på så kort tid. Men fullt möjligt.

Konsumenternas fel

Till stor del är det vårt eget fel. Hälften av alla plastförpackning kommer aldrig i närheten av återvinningen utan hamnar i hushållssoporna och bränns upp.

– Jag tror att folk vill göra rätt. Att börja sortera är som att sluta snusa, när man väl bestämt sig är det inga problem, säger Mattias Philipsson.

Att sortera plastförpackningar upplevs ofta som lite krångligt eftersom förpackningar kan se så olika ut. Ska de verkligen i samma kärl?

– Allt som innehåller en matvara eller produkt är en förpackning, säger Åsa Stenmark, materialflödesexpert på Naturvårdsverket.

Att förpackningarna måste diskas innan de lämnas till återvinning är en myt som både hon och Mattias Philipsson vill ta död på.

– Det är mest för ens egen skull för att det inte ska lukta. Men det behöver inte diskas specifikt.

Producenternas ansvar

Men ett lika stort ansvar ligger hos producenterna som förser oss med förpackningar. I dag sorteras till exempel förpackningar i svart plast bort och skickas till förbränning för att maskinerna ännu inte klarar av att urskilja svart.

– De som sätter förpackningar på marknaden måste jobba med att få dem återvinningsbara, säger Åsa Stenmark.

Producentansvaret innebär i korthet att den som sätter en förpackning på marknaden också har en skyldighet att samla in och återvinna den, med så lite miljöpåverkan som möjligt.

– De har haft producentansvar sedan 1994, men det är först de senaste åren man verkligen börjat ta tag i det.

Och att vissa plaster i dagsläget inte går att återvinna är inget argument för att slänga dem i hushållssoporna. Då skickas de på förbränning, men de anläggningarna strävar efter att bli fossilfria och vill absolut inte ha plast.

Att tänka på att det faktiskt gör skillnad att sortera rätt kan kanske också fungera som morot.

– Om du sorterar förpackningar sänker du deras klimatpåverkan med 50 procent, påpekar Mattias Philipsson.

Videoband förstör

Allt som kommer till Svensk plaståtervinning ska inte vara där. Här och var i anläggningen hänger tunna brunna plastremsor ner som ogräs. Videoband. Mattias Philipsson pekar och suckar.

– Halva vår underhållsbudget är videoband...

Ungefär 30 procent av det som kommer till Motala är inte plastförpackningar.

– Det kan vara vad som helst, kandelabrar har vi fått in. Härom veckan var det ett vildsvin.

Allt som lämnas till plaståtervinning på återvinningscentralerna kommer till Motala i stora balar på 500 kilo. De lastas på ett band där de rivs upp och innehållet börjar sin resa genom anläggningen. Hela processen är automatiserad, ingen manuell sortering behövs.

Elektromagneter suger tag i metall som följt med. Kapsyler, galgar och ett trasigt paraply dansar förbi på bandet.

I en stor trumma virvlar plasten vidare och sorteras efter storlek. Det som är för stort skickas tillbaka till en kvarn i början av bandet för att återvända i mindre delar.

Hög träffsäkerhet

Hård- och mjukplast sorteras i separata flöden. Tekniken som används för att identifiera och skilja olika plastsorter från varandra heter NIR och har stor betydelse för hur mycket som faktiskt återvinns.

I Motala har man i dag 19 NIR-läsare som tillsammans ger en träffsäkerhet på 90 procent. Det innebär att väldigt stor del av plastförpackningarna hamnar rätt och bidrar till att minska svinnet.

– En genomsnittlig tysk anläggning har fem, sex stycken, berättar Mattias Philipsson.

– Sverige har fördubblat återvinningen av plast bara genom att förbättra tekniken.

Det som går att återvinna skickas till tvätt och granulering för att senare få nytt liv i nya plastprodukter. Bland produkterna som gjorts av återvunnen plast från Motala finns en resväska från Samsonite och återvinningskärl från Ikea.

Ny anläggning

För att nå målet med 55 procent återvunna förpackningar till 2025 krävs förstås att det går att ta hand om allt. I dag går anläggningen i Motala för fullt. Men 2023 ska Site Zero stå klar, en gigantisk anläggning med den senaste tekniken. Den ska blir fyra gånger så stor och sortera och återvinna mer och bättre. Även svårare plaster som laminat och frigolit ska gå att sortera och återvinna.

Mattias Philipsson ser att Sverige med den nya anläggningen gör plasten till en del av den cirkulära ekonomin en gång för alla.

– Återvinning för mig är cirkulär ekonomi. Och det här tror jag kan göra plasten till en del av den cirkulära ekonomin.

Återvunnen plast börjar också bli en attraktiv råvara. Mattias Philipsson ser att efterfrågan ökar snabbt.

– Priserna på sorterad plast har gått upp jättemycket det senaste halvåret. Efterfrågan är grunden för att det här ska lyfta.