Omkring 100 000 gamla tvåtaktsmotorer uppskattas finnas på fritidsbåtar runt om i landet. Många är slitstarka trotjänare som hängt med i årtionden.

Men förbränningen av bränsle är dålig. Cirka en fjärdedel av bensinen går rakt ut i vattenmiljön, tillsammans med avgaserna.

Nu kräver Havs- och vattenmyndigheten (Hav) i sitt nya program för havsmiljön "ett förbud eller aktiv utfasning av tvåtaktsmotorer med förgasare".

Programmet innehåller uppdrag till olika myndigheter att göra saker, som sedan kan påverka allmänhet eller företag. Just båtmotorerna är det Transportstyrelsen som ansvarar för.

Körs inte långt

Hav har branschen med sig om tvåtaktarna, i princip.

– Det här är absolut miljöbovar som på sikt ska bort, säger Mats Eriksson, vd i Sweboat, som är båtbranschens riksförbund.

– Men frågan är hur bråttom det är, med tanke på hur lite de används.

De flesta tvåtaktare som finns kvar sitter på små båtar, som i många fall körs korta sträckor varje år, enligt Sweboat.

– Ska man då producera extra många nya motorer för att ersätta dessa, funderar Mats Eriksson.

Om det bedöms vara bråttom, vill Sweboat ändå undvika ett direkt förbud.

– Inför en skrotningspremie under begränsad tid, som hjälp på traven. Då kan branschen ombesörja skrotningen, så att man vet att motorerna kommer bort från marknaden, säger Eriksson.

Avgasrening

Moderna tvåtaktare med direktinsprutning, i stället för förgasare, berörs inte. De är mycket bättre ur miljösynpunkt, men relativt ovanliga.

På längre sikt vill Havs- och vattenmyndigheten också se krav på avgasrening på nya fritidsbåtar, med moderna motorer.

En annan ny punkt i åtgärdsprogrammet handlar om miljöfarliga båtbottenfärger med biocider, som bedöms göra särskilt stor skada i Östersjöns saltfattiga vatten. Färgerna ger utsläpp av koppar och zink.

Här vill Havs- och vattenmyndigheten att det utreds om man ska införa ett förbud mot försäljning av dessa färger till båtar som hör hemma i Östersjön.

– Det är ingen större chock. De alternativa metoderna, som bottentvätt och andra färger, har kommit en bra bit, säger Mats Eriksson.

EU-anpassning

Läget är annorlunda i Västerhavet. Å ena sidan bedöms vattenmiljön vara lite mera tålig mot de farliga bottenfärgerna. Men å andra sidan angrips båtskroven där snabbare av havstulpaner och annat, vilket gör färgerna mer oundgängliga för båtfolket.

Varje miljöfarlig färg måste godkännas av Kemikalieinspektionen för att få användas i olika vattenområden. Dessa godkännanden är tidsbestämda, och nu får inspektionen i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att förfina bedömningarna inför framtida godkännanden.

– Vi håller på att gå över till en EU-gemensam prövning, säger Anneli Rudström, biolog och rådgivare på Kemikalieinspektionen.