Vid världens ände tornar majestätiska isberg upp sig över ett vidsträckt och ödsligt snölandskap. Men plötsligt avbryts lugnet när turister i badkläder plumsar ner i det iskalla vattnet och skrämmer en grupp pingviner.
Besökarna har betalat dyrt för en kryssningsbiljett för att få uppleva Antarktis känsliga ekosystem och bevittna ett djurliv som de flesta annars främst får ta del av på zoo eller i naturdokumentärer.
– Vi vill se den fantastiska naturen i Antarktis innan den är borta, har en av kryssningsturisterna, från Tyskland, tidigare sagt till nyhetsbyrån AFP.
Mänsklig påverkan
Men besökarnas närvaro kan i sig själv påverka den unika och på många håll orörda naturen. Det gäller inte bara de turister som framförallt reser till Antarktis ombord på kryssningsfartyg utan också experter som bemannar forskningsstationer i området, varnar en studie som har publicerats i tidskriften Nature Communications.
Svarta sotpartiklar (BC) i närheten av de platser där turister ofta går i land, och där forskningsstationerna ligger, tycks kunna få snötäcket att som mest krympa med 23 millimeter varje sommar i de områden som påverkas mest, enligt studien.
Det har forskarna kommit fram till efter att ha mätt koncentrationen av sotpartiklar i 155 snöprover som samlats in under flera somrar, längs en 200 mil lång sträcka av norra Antarktishalvön. Proverna togs på platser där många forskare och turister rör sig men också i mer avlägsna hörn och det visade sig att de förstnämnda innehöll mer sotpartiklar än de sistnämnda.
Absorberar värme
Det är ett känt problem att mörka sotpartiklar, som bildas vid förbränning av fossila bränslen och biomassa, bidrar till att snö och is smälter snabbare när de landar på snön och absorberar värmen. Men forskarna ville borra djupare i frågan eftersom den mänskliga aktiviteten på Antarktis har blivit allt mer omfattande.
Ett 70-tal forskningsstationer som inhyser omkring 5 500 personer om sommaren är i bruk i området som omfattas av Antarktisfördraget. Och runt 74 000 turister besökte Antarktis säsongen 2019/2020 – mer än dubbelt så många som för ett årtionde sedan, enligt turismorganisatonen IAATO.
Forskarna uppskattar att i genomsnitt 53 000 turister besökte Antarktis under säsongerna 2016-2020 – vilket de menar skulle kunna översättas till en smältning av omkring 83 ton snö varje sommar.
I människans fotspår följer fartyg, flygplan, dieselkraftverk, generatorer, helikoptrar och lastbilar som sprider sotpartiklar som kan påverka snön flera kilometer från källan.
För att minska den mänskliga påverkan i de mest besökta regionerna i Antarktis framhåller forskarna metoder för att minska spridningen av sotpartiklar, som användandet av renare energi, hybrid- eller elfartyg och gränser för hur många turister som får besöka området. Turisternas sotavtryck var sannolikt större för ett decennium sedan, innan FN-organisationen IMO förbjöd tunga eldningsoljor på världshaven.
"Inte så omfattande"
Johan Ström, professor i atmosfärkemi med inriktning mot luftföroreningar och aerosoler vid Stockholms universitet, har tagit del av studien och bedömer att forskarnas slutsatser om sotpartiklarna är rimliga. Däremot håller han inte med om att problemet som det beskrivs i rapporten är särskilt omfattande.
"Jag är ganska säker på att BC från olika stationer i ren miljö påverkar snön. Det behövs fantastiskt lite för att göra det, men effekten avtar ganska fort med avståndet", skriver han i en kommentar till TT och fortsätter:
"Det utesluter inte att utsläpp (både mänskliga och naturliga) på global skala är menligt för Antarktis. Men det som studien pekar på är inte så pass omfattande att det utgör något större problem."