När Polarstern tidigt på tisdagsmorgonen återvände till sin hemmahamn i Bremerhaven hade isbrytaren rest över 2 500 kilometer sedan september i fjol.

Det mesta av tiden har fartyget dock, helt enligt plan, varit fastfruset och drivit med packisen i Norra ishavet.

Det har inneburit flera månader i kompakt mörker, med temperaturer ner till –45 grader, iskalla vindar och en ständig oro för isbjörnar. Och så coronapandemin på det.

Mosaic-projektet har minst sagt inneburit utmaningar, konstaterar expeditionsledaren Markus Rex.

– Coronapandemin var nära att tvinga oss att avbryta helt, men tack och lov kunde expeditionen räddas, sade han vid en webbsänd pressträff i Bremerhaven på tisdagen.

– Därför kunde vi nu återvända hit efter en lyckad expedition, i stället för efter en misslyckad expedition redan för ett halvår sedan.

Svår logistik

Med sig i lasten har Polarstern nu en stor mängd olika prover. Bland annat väntar Adam Ulfsbo, en av de svenska forskarna som varit ombord, med spänning på att hans prover så småningom ska bli analyserade.

– Det har nog varit extremt, logistiskt sett. Men allt har ändå funkat bra, trots pandemin och inställda flyg, säger han till TT.

– Jag jobbar mest med koldioxidsystemet och har ett par hundra kilo i flaskor med prover som ska analyseras på labb nu.

"Väldigt märkligt"

Ulfsbo, forskare vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, fick dock två månader extra på Polarstern när covid-19-pandemin slog till.

– Jag lämnade Tromsö i slutet av januari och kom hem i mitten av juni. Det kändes väldigt märkligt, säger han.

– Vi hade ju inte haft några restriktioner alls ombord. Och eftersom all kommunikation sker via satellit låg man ju lite efter när man kom hem.

Under projektet, som fått förkortningen Mosaic, har hundratals forskare i olika omgångar varit ombord för att studera den globala uppvärmningen och klimatförändringarna ur en lång rad olika aspekter.

Det är första gången som förhållandena i Arktis kunnat studeras så noggrant även vintertid.