Meteorsvärmar är synliga från jorden några få gånger om året. Och stoftet i just denna svärm – de så kallade Eta-Aquariderna – är en efterlämning från en historisk händelse.

– I det här fallet härrör meteorsvärmen så vitt man vet från den berömda kometen Halley, säger Peter Linde, docent i astronomi och ordförande i Svenska astronomiska sällskapet.

Stoft som brinner upp

Halleys komet, som kommer tillbaka till vår planet vart 76:e år, passerade senast 1986.

Det som sker under en meteorsvärm är att jorden kolliderar med ett stoft som ligger i jordbanans väg runt solen, berättar Peter Linde. Eta-Aquariderna visar sig då som ett stjärnfall – ljusblixtar i olika styrka som ses i någon kort sekund och sedan försvinner.

– Kometer skjuter ut en massa stoft från sin kärna när de är nära solen, och det här stoftet ligger sedan kvar när den passerat och detta kan Jorden kollidera med. När det sker är hastigheten så stor – 20–50 kilometer per sekund – att stoftet på grund av friktionen mot atmosfären brinner upp, säger han.

Tiotalet stjärnfall

Eta-Aquariderna når sin kulmen runt 5–6 maj, men bör kunna ses även nätterna därefter. Allra störst chans att se stjärnfallen är under natten mot torsdagen, enligt Peter Linde.

– Det är väl värt att försöka se dem. Det är inte en av årets mest spektakulära meteorsvärmar, men att titta på stjärnhimlen är häftigt överhuvudtaget och stjärnfall gör det så klart extra roligt.

Vid en mörk, molnfri himmel bör den tursamme kunna se upp till ett tiotal stjärnfall i timmen. Och det är en aktivitet som passar alla – inga hjälpmedel i form av kikare behövs, säger Peter Linde.

– Sök upp en mörk plats bortom stadskärnorna. Ta med en bra vilstol att sitta i, en filt och gott om tålamod. För att maximera chanserna att se någonting bör man vara ute mellan 1 och 3 på natten, men beroende på var i landet man befinner sig man kan man råka se dem även på kvällen.