Historia skrevs i Stockholm i juni 1972, då världsledare lovade ta ansvar för att skydda och främja hälsan hos människor och planet. Det var ett första försök att på global nivå införa politiska åtgärder för att tackla ett allt allvarligare krisläge för miljön.

Men ett halvt sekel senare befinner sig världen fortfarande i kris – eller snarare flera. Och det har gått trögt att leva upp till de fina ambitionerna som yttrades på FN:s första miljökonferens, konstaterar Stockholm Environment Institute (SEI) inför det att Sverige gör sig redo för en repris i juni.

Mötet Stockholm+50 syftar till att snabba på takten i omställningen till en mer hållbar framtid.

– Vi befinner oss vid en kokpunkt med extrema temperaturer i Indien, kriget i Ukraina, Sveriges säkerhetspolitik och stigande mat- och bränslepriser. Man kan fråga sig vad ett dialogbaserat möte kan uppnå när vi har sådana akuta kriser? säger SEI:s forskningschef Åsa Persson.

– Men Stockholm+50 är ett tillfälle att lyfta blicken och anta ett långsiktigt perspektiv, förstå gemensamma hot och se över förutsättningarna att skynda på omställningen.

Ouppfyllda mål

Sedan 1972 har bara en tiondel av de hundratals globala miljö- och utvecklingsmål som världens länder enats om uppnåtts eller tagit betygande steg framåt, enligt SEI.

Samtidigt ringer varningsklockorna och budskapet från vetenskapen är tydligt. Det är dags att agera för att undvika de värsta konsekvenserna i en allt varmare värld, där ojämlikheten är utbredd och de biologiska resurserna utarmas för att mätta en till synes omättlig törst efter konsumtion och produktion.

De goda nyheterna är att kunskapen och verktygen för att åstadkomma förändring finns. Men de omsätts inte i tillräcklig utsträckning i praktiken, enligt SEI.

– Vi har hundratals globala mål och över tusen internationella miljöavtal men svagheterna är implementeringen.

Trögheten förklaras med strukturella hinder inom politik och institutioner, till exempel svaga eller motstridiga styrmedel (som fossila subventioner), avsaknad av förtroende och solidaritet vilket försvagar multilaterala organisationer samt behovet av utökat ansvarsutkrävande.

– Många länder och företag annonserar mål, löften och åtaganden men följs de upp och vem utkräver ansvar? Vi tycker att man ska satsa mer på uppföljning och det behövs även mer delmål och indikationer på tempot i omställningen, säger Persson.

Vill se skifte

Världen har enats om en gemensam vision för hållbar utveckling: Agenda 2030. Kanske kan Stockholm+50 fungera som en språngbräda för att gå från mål till verklighet, hoppas SEI som identifierar behovet av tre skiften för att uppnå hållbar utveckling och utifrån det kommer med en rad rekommendationer till beslutsfattare.

I en värld där människan har förändrat 75 procent av landytan, påverkat 66 procent av havsområdena och förstört 85 procent av våtmarkerna efterlyses en omdefinierad relation med naturen. Det innebär bland annat nya sätt att leva i städer, ett förändrat förhållande till djur och utbildningsinsatser som kopplar människor närmare naturen.

Men välfärden måste också vara hållbar för alla, framhåller SEI. Den fattigaste halvan av jordens befolkning står för 10 procent av utsläppen medan de rikaste 10 procenten stod för mer än hälften av de globala utsläppen 1990–2015. Här behövs infrastruktur som stöttar hållbara livsstilar och nya välfärdsmått.

Det tredje skiftet handlar om hållbara investeringar. SEI ser ett behov av tydligare styrning från stater, att man vågar ta risker i finansiering av nya innovationer, att kapital blir mer tillgängligt för låginkomstekonomier och att kapital kan flyttas från ohållbara investeringar.

Inga beslut

– Det behövs ett nytt historiskt ögonblick, säger Persson.

– Men vi förväntar oss inga beslut från Stockholm+50, utan dialoger som presenterar gemensamma idéer eller viljeyttringar som får följas upp i andra sammanhang.

TT: Vad säger att det här inte blir ännu ett i raden av internationella möten fyllt av löften som inte blir verklighet?

– Rent tekniskt får vi se om FN-mötet lägger mer skarpa rekommendationer som följs upp senare, säger Persson.

– Men jag tror också att ungdomsrörelsen kommer att vara benhård och kräva tydliga mätbara löften och inte acceptera mer "bla, bla, bla" (citat från aktivisten Greta Thunberg, reds anm.)