Serviceboken är ett klassiskt attribut. Sedan bilens guldålder har detta pappershäfte samlat stämplar och anteckningar. Den berättar om fordonets kondition och är viktig när ett fordon byter ägare.
I modern tid har serviceboken dock blivit digital. Den ligger inte längre i handskfacket, utan lagras i en databas via märkesverkstaden samt i bilens elektroniska system.
Det innebär att den inte kan tappas bort, måhända också att den inte går att manipulera. I den fysiska servicebokens värld har det länge talats om falska stämplar och fuffens med mätarställningar.
– Däremot finns det ett digitalt utanförskap. Alla människor är inte uppkopplade. Å andra sidan befinner vi oss fortfarande i en övergångsperiod. Alla bilmärken har inte anammat den digitala serviceboken, säger Carl-Erik Stjernvall, tekniker hos M Sverige.
Egna åtgärder
Det finns dock bilägare som vill göra egna åtgärder på sitt fordon, allt från att sätta på nya bromsbelägg till att göra extra oljebyten. Hur ska de dokumentera sådant utan en fysisk bok?
– Vissa bilmärken kan göra en notering om saken. Om det inte går får man själv redovisa sina inköp. Det blir ett samlande av dokument, säger Stjernvall.
När en bil hamnar på begagnatmarknaden är det säljaren som ska ha koll.
– Om man ska köpa en begagnad bil får säljaren administrera eller ge tillgång till den digitala serviceboken.
Biltillverkarna har lite olika lösningar. Hos vissa kan bilägaren själv inte se servicehistoriken, men däremot via återförsäljare eller servicepartner. Och för en fristående verkstad blir det krångligt.
En sådan får reparera och serva vilka märken som helst, men måste köpa diagnosverktyg från varje tillverkare. Nu måste de även skaffa sig tillgång till de olika digitala serviceböckerna – om det går. Exempelvis Suzuki ger endast de egna märkesverkstäderna tillgång till systemet.
Allt på ett ställe
För några år sedan lanserade Sveriges fordonsverkstäders förening, SFVF, en egen digital servicebok. Målet vara att samla serviceböckerna på ett ställe och låta dem vara öppna för både bilägarna och de fristående verkstäderna.
– Men programvara till bilnycklarna, och en del annat, behåller märkena för sig själva. I framtiden kommer tillverkarna att ha en mycket mer restriktiv hållning till vad de vill dela med sig av, säger Carl-Erik Stjernvall.
