Det är varmt i lägenheten på översta våningen på 149:e gatan. Mikael Karlsson undrar om luftkonditioneringen kan få vara igång eller om den brusar för mycket under vårt videosamtal. Annars trivs han fantastiskt bra där han bor i en stadsdel som en gång var ökänd för sin ruffighet.

– Harlem har behållit mycket av sin gamla stil. Folk har fortfarande råd att bo kvar även om det börjar förändras. Det är också ett område där musik är heligt, ingen granne skulle någonsin be en sänka volymen, säger han.

Som vanligt har Mikael Karlsson flera projekt igång samtidigt, bland annat en operaversion av filmen ”Fanny och Alexander” för La Monnaie-operan i Bryssel. Han har också just börjat arbeta med ett stycke baserat på Lars von Triers film ”Melancholia” för Kungliga Operan i Stockholm, med premiär våren 2023.

Hans första succé var musiken till datorspelet Battlefield för 15 år sedan. Datorspel och opera kan låta som två olika världar, och för en kompositör innebär det också två helt olika sätt att arbeta.

– I ett spel är problemet att man inte vet vart folk kommer att ta vägen så man får skriva en massa olika alternativ. Musiken ska också vara funktionell och lättsmält. I en opera får jag ofta skriva precis vad jag vill, även om musiken förstås måste handla om historien och inte om mig själv.

Hittade rätt

Det går bra för Mikael Karlsson men vägen till framgång har inte varit spikrak.

När han växte upp i Gävle spelade han piano i den kommunala musikskolan och det gick väl sådär. Han slutade vid 13 års ålder och tog inte upp det igen förrän under juridikstudierna.

– Jag var rätt vilsen och hade ingen riktning. Ett tag skulle jag bli veterinär också. Men när jag hoppade av juristlinjen började jag ta pianolektioner igen för en fantastisk lärarinna, Guna Kurmis, och kände att det var musik jag ville hålla på med. Det var hon som tipsade mig om att plugga i USA.

På grund av dåligt självförtroende sökte han bara till skolor som inte krävde antagningsprov på plats, eftersom han säkert inte skulle komma in i alla fall. Men så gjorde han det, och flyttade till New York som 25-åring.

Valet att satsa på musiken har Mikael Karlsson inte ångrat. Men det tog ett tag innan han vågade komponera så fritt som han ville. Han trodde länge att en utbildad kompositör bara bör skriva svårtillgänglig musik i modernistisk stil, sedan upptäckte han att det bara är en genre bland andra. I alla fall numera.

– I dag är det tillåtet att hoppa mellan stilarna och det passar mig bra som gillar att blanda det komplexa med melodier och tydlighet. Men jag minns att när jag började skriva för dansare för åtta år sedan så berättade jag inte det för musikerkolleger. Det är ju så enkel och ofta vacker musik till dans. Det kändes förbjudet.

Skaffat valp

Med jämna mellanrum tar Mikael Karlsson ett bloss på en e-cigarett. Han skrattar och berättar att den smakar jordgubbspaj.

– Jag slutade röka ett år efter att jag la av med droger, julen 2013. Drogerna var ett sätt att orka jobba hårt. Det var kul och spännande ett tag, sedan mådde jag bara dåligt och det jag skrev blev sämre.

Mikael Karlsson gillar kickar, har aldrig sagt nej till saker, alltid jobbat på maxfart och satt hög press på sig själv. Hans terapeut har sagt att han behöver lära sig att vara mer närvarande i nuet och att inte gasa på som en arbetsmaskin.

Så nu har han och pojkvännen Johnny köpt en fransk bulldog som kräver regelbundna promenader. Mikael Karlsson ser sig om i lägenheten.

– Just nu springer hon väl runt och skiter någonstans. Hon heter Beulah, det låter som en gammal dam, eller hur? Är man en bulldog kräver namnet lite humor. Jag älskar våra mikropromenader på taket till vårt hus. Och hon blir inte större än att jag kan ta med henne på flyget när pandemin är över.

När vi avslutar intervjun är klockan elva på förmiddagen i New York. Nu ska Mikael Karlsson sätta sig och skriva tre sånger som Anne Sofie von Otter och Svenska Kammarorkestern har beställt. Om han inte behöver gå ut med hunden först.