Aras Lindh poängterar att han ännu inte hunnit analysera innehållet i den överenskommelse som ska leda till att det turkiska parlamentet till slut godkänner Sverige som Natomedlem, efter en turbulent process som tagit drygt ett år.

– Men den omedelbara reaktionen är att det här ser ut att vara något som kan paketeras som en seger både för den svenska och den turkiska regeringen, men även för Nato som helhet, säger Aras Lindh, analytiker och Turkietkännare vid Utrikespolitiska institutet, till TT.

– Sedan exakt vad som är överenskommet behöver studeras mer i detalj, vi får väl se vad det är Turkiet fått genomslag för.

Räddar ansiktet

Aras Lindh tror att Erdogans krav på att återuppta diskussionerna om ett turkiskt EU-medlemskap, var ett sätt att höja insatserna i förhandlingarna.

– Men det var på samma gång ganska harmlöst, för Erdogan vet att ett EU-medlemskap är långt borta. Det här handlar om att få i gång de samtalen. Det tror jag att han behövt för att lite grann kunna rädda ansiktet, och sälja in det faktum för den inhemska befolkningen att han ratificerar det land som han sagt härbärgerar terrorister och tillåter koranbränningar.

– Det här är helt enkelt något man kan ge befolkningen i Turkiet, säger Aras Lindh.

Minskar ryskt hot

Turkiets godkännande av Sverige innebär samtidigt att det blir en helt ny säkerhetspolitisk situation i Östersjöområdet och Arktis, enligt Joakim Paasikivi, överstelöjtnant på Försvarshögskolan.

– Den förbättrar både vår nationella säkerhet men också naturligtvis hela Natos säkerhet. Vi kan ha en gemensam försvarsplanering för hela vår region, från Arktis ner till Centraleuropa, och där Sverige och Finland inte längre sticker ut. Och som del i det kollektiva försvaret i Nato minskar hotet från Ryssland, säger han.

Det ryska tonläget inför Finlands Natomedlemskap, och även inför baltländernas, var högt. Men när det inte längre gick att påverka processen accepterade Ryssland faktum. Paasikivi räknar med en liknande reaktion från Rysslands president Vladimir Putin nu.

– Man var tvungen att acceptera verkligheten som den är. Sedan har man sagt att man ska se över hur man ska placera sina förband, och vidta militärtekniska åtgärder. Men man inser från rysk sida att det finns inte mycket att göra.