– Låt det vara lite rufsigt!
Lotta Fabricius Kristiansen, forskningsassistent på SLU Råd Nu som är en del av Sveriges lantbruksuniversitet, står mitt i blomsterängen i Kivik.
Här blommar vallmon i kapp med blåklint. Uppvuxet gräs vajar i vinden och vitklöver sprider sig med åkervindan i undervegetationen.
– Där kommer ett honsungsbi i blåklinten, ropar Lotta Fabricius Kristiansen plötsligt till.
TT är på besök i den nyttodjurspark som skapats ute på skånska Kiviks musteri i samarbete med Lunds Universitet, SLU och Fritidsodlingens Riksorganisation.
Här ska forskarna förkovra sig och studera förekomst av nyttodjur i den av naturen inspirerade planteringen med inslag av stenpartier och gamla ihåliga stubbar.
"Det är enkla grejer"
Tanken är att även vanliga besökare ska få tips och idéer att att med sig hem till sin egen trädgård, berättar trädgårdsmästare Caroline Stenkilsson.
– Detta du hittar här kan du mestadels hitta på en plantskola, säger hon och pekar mot en plantering.
– Det är enkla grejer som kärleksört och fjärilsbuskar.
Vanliga trädgårdsägare kan nämligen hjälpa till att öka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet, tycker trädgårdsmästaren som låtit ståtliga dagliljor samsas med utlagda stubbar i ett lite vilt arrangemang.
– För bina, som i stubbars håligheter kan bygga sina bon, förklarar Caroline Stenkilsson.
– Våra vildbin måste ha någonstans att ta vägen, eftersom när vi vi städar våra trädgårdar så har de ingenstans att ta vägen.
Samla lokala fröer
Vägen till en naturlig trädgård kan också vara att dra ner på gräsklippningen och helt enkelt släppa in det vilda. Tänk på mångfald och blomning över lång tid, från tidig vår till sen höst.
Ett tips är att samla ihop frön av vilda blomster någonstans i närheten och låta dem få gro i egna planteringar.
– Då vill man ha lokala fröer från en lokal plats, för att stötta de lokala nyttodjuren, understryker Lotta Fabricius Kristiansen.
TT: Är trenden med golfbaneklippt gräsmatta, en välansad rhododendron samt någon enstaka pelargon i kruka förbi?
– Det tror jag... Det är monokultur och det vill vi inte ha någonstans. Vi vill ha en stor variation. Släpp upp det vilda, säger hon och pekar ut över ängen igen:
– Där kommer en fin humla!