Själva vargskinnet tillfaller jägaren, medan kroppen skickas vidare. Sista anhalten för en skjuten varg blir SVA.

– Vi gör en översiktlig obduktion där vi tittar efter förändringar och skador, och tar olika vävnadsprover till biobanker, berättar biträdande statsveterinär Erik Ågren.

Materialet används vid forskningsprojekt och till exempel för övervakning av viltsjukdomar.

– Vi letar trikiner – en muskelparasit – och dvärgbandmask, eftersom vargen kan vara värd för både hundens och rävens dvärgbandmask, säger han och fortsätter:

– Vi noterar om vi hittar nya färska skador och missbildningar. Sedan tar vi en tand, en bit av roten, som skickas till ett labb i USA för åldersbestämning.

Licensjakt på svensk varg har pågått årligen sedan 2010, och sedan dess har SVA undersökt de skjutna vargarna för att bland annat se vilka sjukdomar de drabbas av.

Generellt sett är den svenska vargen relativt frisk, säger Erik Ågren och tillägger att vargarna kan ha gamla skador från tidigare skott eller trafik.

– De jaktskjutna djuren är över lag friska.

Fynd av skabb har gjorts på en del döda vargar, samt fall där testiklarna på hanar inte vandrat ner ordentligt i pungen.

– Och vi har haft enstaka fall med missbildningar i ryggen.

SVA hanterar, på uppdrag av Naturvårdsverket, förutom döda vargar även lodjur, björn och järv på motsvarande sätt.