Solen skiner. Men bara några få ljusfläckar syns på marken i den lilla skogen i Alphen aan den Rijn i Nederländerna. Mer ljus än så tar sig inte genom de täta lövverket.
Skogen är en av tre så kallade "mini-bos" i staden, som har drygt 110 000 invånare. Sedan den första miniskogen planterades i landet 2015 finns nu små skogar på 300 platser.
– För 10 000 år sedan var Holland en skog, och om vi inte skulle göra något så skulle den växa tillbaka på hundra år, säger Daan Bleichrodt, som arbetar för naturorganisationen IVN och är författare till en bok om miniskogar.
Skogarna kopplar människor i städerna närmare naturen, involverar skol- och förskolebarn i plantering och omhändertagande och ökar dessutom den biologiska mångfalden och bidrar till klimatsäkrare städer, enligt IVN.
– Sedan 2018, då projektet började ta fart på allvar, har vi upplevt torka, värmeböljor och översvämningar. Folk har börjat oroa sig mer för klimatförändringarnas konsekvenser, och vill agera. Och mikroskogarna är väldigt handgripligt – det är ett litet projekt, det går att dra i gång inom ett år, säger Bleichrodt.
Japansk metod
Intresset för att plantera småskogar har exploderat de senaste åren i världen. I städer på alla bebodda kontinenter har plättar, ibland så små som tio gånger tio meter, planterats.
Den japanske botanikern Akira Miyawaki har fått ge namn åt en metod som handlar om att berika jorden och sätta in en mängd olika inhemska växter, som växer uppemot tio gånger snabbare än konventionell skogsplantering.
– Genom att plantera plantor nära varandra, luckra upp jorden och göra den mer näringsrik så kan du få samma sorts skog som skulle uppstå naturligt på hundra år på tio år. Men det är inte så att träden växer tio gånger snabbare, säger Daan Bleichrodt.
Skogarna har på kort tid lockat till sig mängder med arter – allt från fåglar och insekter till rävar och igelkottar.
– Den första skogen vi planterade är jättestor i dag, tolv till femton meter hög, och kryllar av liv. Vi har ekologer från universitet i Wageningen som har följt mångfalden i fem år och de hittade fler än 300 arter som finns eller har funnits i skogen.
Flera i Helsingborg
Elias Halling, landskapsarkitekt i Helsingborg, har sedan 2020 planterat 15 mikroskogar, inte helt olik Miyawakimetoden, i staden.
– Vi såg att det fanns många öppna gräsytor som inte utnyttjades. Och vi hade många träd i främst exploateringsområden som inte utvecklade sig som vi ville, de stod och stampade och kom ingen vart i sin växtkraft.
Halling och hans kollegor provade att köpa många små plantor och planterade dem tätt.
– De ska konkurrera med varandra för att växa snabbare och bli starkare. Det är så en skog fungerar. I stället för att sätta ett träd som har det jobbigt så sätter man en grupp med kompisar, och så hjälper de varandra.
Senare kan man behöva gallra och välja ut de träd man ville behålla.
– Det handlar inte alltid om att hitta en rak stam, utan snarare om karaktärsfulla individer.
En rastplats för hundar, ett relativt nybyggt villaområde, ett grönstråk och en gräsplan utanför en förskola har fått planteringar. De minsta är bara 60 kvadratmeter, medan den största är 800. De största träden sträcker sig fyra–fem meter upp mot himlen i dag.
Små skyltar förklarar vad som är på gång, vilket kan vara bra, tror Elias Halling, då mikroskogarna inte ser ut som traditionella planteringar. Det har inte bara varit positiva synpunkter, även om de flesta är det.
– Det är många som tycker att det är trevligt, att det kommer upp grönska direkt.
Flera vinningar
Johanna Deak Sjöman på Sveriges lantbruksuniversitet ser ett ökat intresse för små skogar i stadsmiljöer, om än inte nödvändigtvis enligt Miyawaki-metoden.
– I och med att vi lever i en tid då vi inte har så mycket plats över för det gröna i våra städer gäller det att se hur man kan få ut det bästa möjliga på så liten yta som möjligt.
Förutom att stadsborna får en närhet till naturen finns andra vinningar. Träden kyler marken och byggnader under heta dagar, deras vattenupptagningsförmåga minskar naturligt risken för översvämningar och skogarna fungerar som små kolsänkor som binder koldioxid.
Deak Sjöman betonar också de estetiska värdena. En trist innergård, en gammal parkeringsplats eller en gräsyta kan förvandlas till en spännande skog. Och alla behöver inte vara stöpta i samma mall.
– Vi kan jobba på många olika sätt med miniskogar, man kan skapa intressanta skikt, både på mark-, mellan och på den övre trädkronsnivån. Man behöver inte ha samma modell, man kan vara rätt fri i sin design så att det överensstämmer med människors olika behov i staden, säger hon.
