Det är små dataloggar, utvecklade på biologiska institutionen vid Lunds universitet, som har gjort studien möjlig och som nu kan ge forskarna helt nya kunskaper om detaljer kring flyttfåglarnas långfärder.

Dubbelbeckasinen är en vadarfågel som häckar i bland annat Jämtland i Sverige och som tillbringar vintern vid ekvatorn i Afrika. Sträckan däremellan är på uppemot 600 mil. Fåglarna flyger dagar i sträck utan att landa eller äta.

Fåglarna har visat sig variera flyghöjden från över 6 000 meter dagtid – i ett fall rekordhöga 8 700 meter – till 2 000 meter nattetid. En tidigare studie i Lund på trastsångare visar på ett liknande mönster.

"Kan bara gissa"

– De stora mönstren vad gäller flyttfåglar känner vi till genom radarstudier och ringmärkning. Men nu har vi kunnat följa fåglarna under hela deras flytt. Det spektakulära är att de byter höjd så dramatiskt. Den andra aspekten är att de regelbundet är uppe på väldigt höga höjder, säger professor Åke Lindström som lett studien.

Varför fåglarna byter altitud är än så länge okänt för forskarna, som bara kan gissa.

– Vår bästa gissning är att det har med kroppens värmebalans att göra. En dubbelbeckasin som hela tiden flaxar med vingarna gör en kostsam aktivitet som producerar mycket värme, och den kan inte fly solgasset. Men vi kan inte bevisa detta. Det öppnar upp nya forskningsmöjligheter, säger Åke Lindström.

Nytt forskningsfält

Att följa fåglar under hela flyttresan är ett nytt fält för forskarna som man egentligen bara sysslat med under de senaste fem åren. Mycket är ännu okänt.

– Än så länge vet vi inte om det här är ett specialfall, eller om det är ett mönster, säger Lindström.

Förutom att stilla människans intresse för och nyfikenhet på naturen, hoppas han att forskningen kan leda till nya grundkunskaper om flyttfåglar.

– Dubbelbeckasinen har länge haft det svårt. All ökad kunskap kan vara viktig för att skydda och bevara arten.

Studien har publicerats i i tidskriften Current Biology.