Algblomning på västkusten går ofta inte att se med blotta ögat. Det är sällan samma alger eller samma massförekomst som den blågröna sörja som kan uppträda i Östersjön och insjöar.
Men blomningen i Västerhavet får konsekvenser ändå. Algernas gift ansamlas i djur högre upp i näringskedjan, som kan dö eller bli farliga att äta.
Laxodlingar förstörda
För två år sedan förstördes laxodlingar för miljardbelopp i en algblomning längs Norges kust.
På den svenska västkusten kan blåmusslor ibland innehålla så mycket alggift att odlingar inte kan skördas, och vilda musslor inte bör plockas.
Nu har forskare vid Göteborgs universitet hittat en metod att göra prognoser om algblomning, kanske en vecka framåt i tiden eller mer. Då kan musslor skördas tidigare än planerat, för att undkomma höga halter av giftalger.
Nyckeln är att algerna känner lukt från djurplankton, till exempel hoppkräftor, som är deras naturliga fiender.
– Hoppkräftan utsöndrar en speciell doft, som de små encelliga algerna kan känna. Och när algerna gör det, drar de igång sin produktion av gift, säger Erik Selander, lektor i marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Mindre än hårstrå
Algerna är mycket, mycket små.
– Mindre än ett hårstrås diameter, säger Selander.
Hoppkräftan är större – någon millimeter lång.
– Hoppkräftan är världens vanligaste djur, påpekar Selander.
Och den äter helst inte alger som är giftiga.
Samma koll som algerna kan vi människor få, genom att mäta förekomsten av ett visst luktämne från hoppkräftan i blåmusslor (som lever av plankton).
– Man kan få en idé om hur mycket hoppkräftor det varit i vattnet genom att mäta den här markören, säger Erik Selander.
Oklart om Östersjön
Mätning av luktämnet kan göras samtidigt som annan provtagning på blåmusslor. Metoden fungerar för de vanligaste giftbildande algerna på västkusten.
Men det är högst oklart om en liknande metod skulle kunna användas för att förutspå algblomning i Östersjön och svenska insjöar.
– Det är helt andra alger och helt andra förutsättningar, framhåller Erik Selander.