Eftersom den grönfläckiga paddan är en av Sveriges mest hotade amfibier sätts årligen paddor som fötts upp på Nordens ark i Bohuslän ut i naturen.

Varje år görs en inventering för att få veta hur det går för de utsatta paddorna, men det är inte helt enkelt – paddorna är kamouflerade och dessutom nattaktiva.

– De är svåra att hitta igen för de är så kamouflerade. Enda möjliga tillfället är när de leker och spelar, men det är bara en väldigt kort tid på våren, säger Helén Wåhlstrand Persson på länsstyrelsen i Kalmar län.

Paddträning i Bohuslän

Det är här hennes hund Zanna kommer in i bilden. Hon hade redan förkunskaper i specialsök, men har nu gått i paddträning på Nordens ark.

– Vi började med att försöka få henne att förstå doften. Det gick ganska snabbt, hon förstod att det var något där som hon behövde hitta.

Till en början tränades hunden med paddor i bur, för att inte riskera att paddorna skulle komma till skada. Även papper som legat i paddornas vatten användes i övningarna.

Nästa steg var att lära henne att markera.

– Jag går med henne i lina och när hon hittar en padda ska hon lägga sig stilla med nosen riktad mot paddan.

Doftlöst för människor

Träningen gick bra och på slutet fick Zanna även träna på lösgående paddor. I början av maj ska hon få sätta igång med inventeringen av paddor på Öland.

TT: Känner du själv någon lukt av paddorna?

– Nej, inte alls, inte ens när jag är inne där i uppfödningen. Men hundarna har ju ett helt annat doftsinne än vad vi har. Det är jättehäftigt att kunna använda dem till detta, säger Helén Wåhlstrand Persson.