Jättelokan och mårdhund är exempel på invasiva växt- och djurarter som kommit till Sverige med människors hjälp. Problemen med dem och andra nya arter som flyttats från sin ursprungliga miljö är att de kan orsaka stor skada i den miljö där de hamnar och tränga undan andra befintliga arter.

Trots att problemet varit känt sedan 1990-talet gör staten inte tillräckligt för att bekämpa dem, slår Riksrevisionen fast i en ny rapport. Sammantaget är invasiva främmande arter ett av de största hoten mot biologisk mångfald, enligt rapporten.

Inte pekat ut arter

En brist är att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ännu inte utrett vilka arter som orsakar störst problem i Sverige och som därmed i första hand ska bekämpas. Det i sin tur gör att länsstyrelserna inte kan arbeta effektivt för att begränsa arternas spridning.

"Detta har fördröjt arbetet, med risk för att arter hinner sprida sig ytterligare och därmed blir svårare och dyrare att bekämpa. Det kan också ha lett till att de bekämpningsåtgärder som länsstyrelserna ändå har satt i gång inte alltid har varit de mest angelägna", säger Linda Sahlén Östman, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande.

Behöver förtydliga

Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen att förtydliga myndigheternas ansvar och uppgifter och att bättre följa upp myndigheternas arbete.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten rekommenderas bland annat att fortsätta utveckla övervakningssystemet för invasiva främmande arter och att utreda vilka arter som i första hand ska bekämpas.