Jubel utbröt när ett nytt globalt ramverket för jordens arter och ekosystem i vintras klubbades under FN-mötet COP15 i Montreal, som ses som en sista chans att stoppa artdöden.

De flesta är överens om att det är mycket ont om tid att förverkliga ramverket, där 23 åtgärdsmål ska nås till 2030, till exempel att skydda 30 procent av land och hav, och att halvera matsvinnet. Redan nästa år vid COP16 i Turkiet ska länderna redovisa sina planer för FN om hur de ska leva upp till ramverket.

Samtidigt finns flera orosmoln för svensk del, enligt Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och deltog i förhandlingarna i Montreal för EU:s räkning.

Saknar konkreta mål

Ett är att Sverige saknar konkreta mål för biologisk mångfald motsvarande de som finns i ramverket.

– Det gör att vi får en trög start. I dag finns våra miljökvalitetsmål med etappmål, men inget av etappmålen handlar specifikt om biologisk mångfald, säger Ebenhard.

Han betonar att konkreta mål är avgörande för att ramverket inte ska gå samma öde till mötes som föregångaren Aichimålen, där inte ett enda globalt mål uppfylldes.

Naturvårdsverket tar nu fram ett förslag till en strategi och handlingsplan för biologisk mångfald som ska redovisas senast den 1 oktober. Den ska visa i stora drag hur Sverige ska leva upp till ramverket, men inte vad som ska göras mer specifikt, enligt projektledaren Emma Mogren.

– Själva genomförandet blir en stor puck därefter, där det kommer att krävas politiska beslut och en bredd av insatser, säger hon.

"Största utmaningen jag haft"

Även miljömålsberedningen ska föreslå en strategi, med etappmål och åtgärder, för hur Sverige ska leva upp till både EU:s krav kring biologisk mångfald och ramverket. Men det ska vara klar först i december 2024, alltså efter det att Sverige ska redovisa sina åtaganden för FN.

Lars Tysklind (L), ordförande i miljömålsberedningen, framhåller att de har i uppdrag att lägga fram åtgärder för att både stärka klimatarbetet och skyddet av biologisk mångfald. Tysklind framhåller att de inte alltid går hand i hand, där ett exempel är om skog ska avverkas för att bli biomassa eller stå kvar och gynna artrikedomen. Därtill ska man ta hänsyn till andra samhällsintressen.

– Jag har varit med länge i politiken men det här är den största utmaning jag haft. Att foga samman alla olika intressen är ett omfattande arbete.

Det globala ramverket pekar på att det krävs en omvandling av hela samhället för att komma åt de faktorer som driver på förlusten av biologisk mångfald. Alltifrån jord- och skogsbruk till finanssektor och näringsliv behöver ställa om.

Mindre miljöpengar

Traditionella knep som att fridlysa arter räcker inte långt, betonar Torbjörn Ebenhard.

– Det finns en uppenbar risk att det hela reduceras till kosmetik, om man inte kommer åt de bakomliggande drivkrafterna.

Samtidigt har regeringen kraftigt skurit ner miljöbudgeten, särskilt när det gäller skydd av värdefull natur, vilket fått Naturvårdsverket att varna för att arbetet med biologisk mångfald tappar fart.

– Hittills har det kommit oroande tecken kring vad regeringen vill. Nu behöver regeringen skicka en en tydlig signal om vilken ambitionsnivå man vill se, säger Torbjörn Ebenhard.