Under midsommarveckan satte forskare från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ut myggfällor på olika platser i Skåne. Målet är att försöka hitta områden där risken för nilfeber – via det så kallade West Nile-viruset – är förhöjd.
Viruset är dock bara ett av flera som kan spridas av myggor.
– Det finns flera asiatiska arter som sprids i Europa, där den som kallas tigermygga är det största problemet, säger Tobias Lilja, myggforskare vid SVA.
– Den är en bra vektor för denguefeber till exempel och för chikungunya som också är en tropisk virussjukdom.
Båda sjukdomarna har fått lokal spridning i Frankrike och Italien, där tigermyggan etablerat sig. Samtidigt är myggan vanlig även i södra Tyskland, utan motsvarande sjukdomsspridning.
Kom från Spanien
I Sverige upptäcktes den första tigermyggan i fjol, i plantor som hemvändande turister tagit med sig från Spanien.
Hur tigermyggorna skulle klara den svenska vintern – det vill säga om de skulle kunna fortplanta sig här – är fortfarande okänt.
Oavsett är det dock mest en tidsfråga innan det första fallet av någon som smittats av exempelvis West Nile i Sverige upptäcks, tror forskarna.
– Däremot tror vi inte på någon jättestor smittspridning. I Tyskland, som fick sitt första fall 2018, ser man främst enstaka fall, så det är inget som får folkhälsokonsekvenser, säger Tobias Lilja.
Svenska smittor
Samtidigt finns redan nu flera virus och dessutom en bakterie som sprids av myggor i Sverige, poängterar Jan Lundström på Biologisk Myggkontroll, som i många år arbetat med att bekämpa översvämningsmygg vid Nedre Dalälven.
Bland annat kan myggor sprida ett så kallad sindbisvirus som leder till Ockelbosjuka, även kallat bärplockarsjuka.
– Sedan har vi en bakterie som leder till harpest, som är en väldigt obehaglig sjukdom, säger Lundström.
– Så jag brukar säga att det alltid är bra att minska antalet myggbett och att man särskilt från slutet av juli och fram till oktober försöker använda myggmedel och kläder som minskar risken för myggbett.