De tre forskarna är Alain Aspect, Frankrike, John Clauser, USA och Anton Zeilinger, Österrike.
Var och en för sig har de tre genom olika experiment banat väg för en pågående revolution inom den så kallade kvantmekaniken.
Det hela är mystiskt och svårfattligt. Partiklar som befinner sig i ett sammanflätat tillstånd, som är kvantmekaniskt sammanflätade, exempelvis ljuspartiklar, men som rör sig bort från varandra över långa avstånd, hör ändå ihop i en enhet – trots avståndet.
– När de avlägsnat sig finns det fortfarande en koppling mellan dem, och om man mäter egenskaperna hos den ena får man information om den andra, säger Anders Irbäck, professor i teoretisk fysik och ordförande i Nobelkommittén för fysikpriset.
Det som händer den ena partikeln i ett sådant par avgör alltså vad som händer med den andra.
Fysik som filosofi
– Det är snudd på filosofi, likaväl som fysik. Det är mycket anmärkningsvärt, inte alls intuitivt. Einstein störde sig mycket på detta, säger Irbäck.
Hans kollega i kommittén, Eva Olsson, lägger till:
– Det här öppnar dörren till en annan värld.
I dagsläget är det oklart vad kunskaperna kommer att leda fram till, men många pratar om den tredje kvantrevolutionen. De två första gav oss transistorn och lasern, den här kan ge oss sådana saker som kvantdatorer – som inte har så mycket gemensamt med dagens datorsystem som bygger på ettor och nollor. En kvantdator hänger i stället samman i ett enda sammanflätat tillstånd.
Det kan också bli möjligt att skapa ny krypterad och avlyssningssäker kommunikation.
Det var John Clauser och Alain Aspect som började det hela med olika experiment.
Anton Zeilinger demonstrerade sedan ett fenomen som kallas kvantteleportation. Det gör det möjligt att flytta ett kvanttillstånd från en partikel till en annan som befinner sig långt borta.
– Det handlar om att teleportera information. Man flyttar helt enkelt kvantmekanisk information, säger Irbäck.
Väcks av TT
Anton Zeilinger, som deltog vid pressträffen i Stockholm per telefon, tror att priset kommer att bli en sporre för unga människor att söka sig till kvantfysiken.
– Jag förstår att priset är väldigt viktigt för forskningsområdet. Men jag är nyfiken på vad vi kommer att få se om tio, tjugo år.
Amerikanen John Clauser togs dock på sängen. Klockan är 2.54 på morgonen hos honom när TT Nyhetsbyrån ringer och väcker honom, och berättar att han är Nobelpristagare.
– Hahaha! Jag är väldigt glad, svarar han när han fått beskedet.
Han har tidigare varit nominerad till priset men inte trott att han skulle få det.
På frågan vad han ska göra med pengarna svarar han:
– Jag ska väl lägga dem på sparkontot. Men jag har inte bestämt mig än eftersom jag inte var förberedd på det här.