Hon påpekar att det var länge helt okänt, ett mysterium, hur vi människor känner av vår omgivning och kan uppfatta exempelvis hetta och kyla, och känna smärta. De underliggande mekanismerna hade gäckat forskarna i decennier.
Men i slutet av 1990-talet var David Julius hemligheten på spåren. Han studerade hur vi upplever chilipeppar (!), närmare bestämt ämnet kapsaicin i pepparfrukten. Det är kapsaicin som framkallar känslan av hetta när vi äter chili.
Egentligen är det smärta vi känner eftersom kapsaicinet aktiverar de nervceller som normalt registrerar smärta. Men hur kunde ämnet påverka cellerna? David Julius fann efter långvarigt sökande en bit dna i vår arvsmassa som de facto gjorde cellerna kapsaicinkänsliga.
Dna-fragmentet kodade för en jonkanal, en tidigare okänd receptor. Julius hade upptäckt en sensor som aktiveras vid smärtsamma temperaturer en bit över 40 grader Celsius.
Upptäckten ledde sedan vidare till upptäckten av ytterligare receptorer, sådana som känner av kyla, eller andra temperaturintervall. Ardem Patapoutian byggde vidare och fann receptorer som känner av mekaniskt tryck, och förmågan att känna beröring på huden. De är med andra ord livsviktiga.
Viktig för överlevnaden
– Det är något vi tar för givet varje dag. Vi tänker inte ens på att vi har känseln, men vi använder den hela tiden och utan den överlever vi inte, säger Thomas Perlmann, sekreterare i Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet.
Vid 11.30 på måndagen avslöjade Nobelförsamlingen pristagarnas namn. Thomas Perlmann säger att forskarna var väldigt glada när han fick tag på dem telefonledes.
Nobelförsamlingen lyckades överraska många med sitt val.
– Jag tror att vi lyckades överraska även vinnarna själva. Jag fick tag på dem i sista stund. De var överraskade och mycket mycket glada, säger Thomas Perlmann.
– De är bägge makalösa forskare som har öppnat upp de här dörrarna för det här sinnet, känseln, på ett sätt som är helt enastående.
Hade stängt av telefonen
Ardem Patapoutian säger i en intervju på på Nobelprisets hemsida att han hade stängt av sin telefon och att det var därför som han inte gick att nå. Men till slut lyckades Nobelförsamlingen med hjälp av Patapoutians 92-årige far i Los Angeles få fatt i honom.
Han säger att han haft avgörande hjälp av många människor i sin omgivning, men att det också handlar om att ställa rätt frågor.
– Inom vetenskapen, även om vi fokuserar på de stora problemen, måste vi ställa de avgörande frågorna på rätt plats och vid rätt tidpunkt, när redskapen för att besvara dem finns tillgängliga, säger Patapoutian.
Gunilla Karlsson Hedestam påpekar att receptorerna fungerar som varningsklockor när omgivningen blir mycket varm eller kall, eller när vi utsätts för hårt tryck utifrån.
– Alla däggdjur har samma system, så det är universellt bland många grupper av organismer, säger hon.
Hon beskriver hur upptäckterna fått betydelse för att dämpa smärta, exempelvis efter bältros.
– Tillämpning har redan börjat komma. Det finns smärtdämpande medel redan som används i vissa situationer där man får en kronisk smärta, säger Gunilla Karlsson Hedestam.
