Lika säkert återkommande som allhelgonahelgen – utom i krisande undantagsfall förstås – förkunnas varje höst Nobelpriset i fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och arbete för fred. Vitt skilda vetenskaper, men går det ändå att finna en röd tråd hos dem som läggs till skaran av pristagare?
Gustav Källstrand, idéhistoriker och intendent vid Nobelmuseet nämner tre aspekter som går igen: banbrytande idéer, kreativitet och mod.
– Det är människor vars insatser påverkat landskapet de verkar inom. Men också personer som på olika sätt har vågat tänka nytt och annorlunda.
Kan krävas mod
I vissa fall handlar mod om att driva sin sak trots dödshot, som 2014 års fredspristagare Malala Yousafzai gjort. Men mod kan också handla om att våga gå emot den samlade vetenskapen. Som 2005 års medicinpristagare Barry Marshall som motbevisade uppfattningen att magsår är livsstilsbetingat, och i själva verket orsakas av bakterieinfektion.
– För att visa att det stämde drack han en lösning med den här bakterien och fick också magsår, säger Gustav Källstrand.
Det verkligt modiga var inte att dricka bakterien – Barry Marshall kunde senare bota sig själv med hjälp av antibiotika – utan att tveklöst stå upp för sin upptäckt på konferenser och samtidigt påtala att andra namnkunniga forskare i publiken var fel ute, forskare som mycket väl kunde tänkas vara framtida arbetsgivare.
Ofta äldre pristagare?
Eftersom Nobelpriset inte längre utdelas postumt och det bara är "gamla gubbar" som uppmärksammas gäller det för en aspirerande pristagare att pricka in tidsfönstret mellan de grå tinningarnas charm och döden, eller?
Njae, när det gäller teoretiska forskare så kan dessa uppmärksammas för prestationer de gjort runt 30, men experimentella forskare uppmärksammas för upptäcker de gjort ända upp till femtioårsåldern. Men vad beror det på?
– Det kan helt enkelt vara så att hjärnan är bättre på matematik när den är ung. En teoretiker har också större möjligheter att bedriva forskning och att publicera banbrytande saker på egen hand, medan en experimentalist jobbar i större team. Det är ofta en äldre forskningsledare som leder teamet och det är den personen som får Nobelpriset, säger Gustav Källstrand och påpekar ytterligare en åldersbetingad aspekt:
– För att vara duktig på teoretisk kunskap räcker det med att du känner till de senaste teorierna för att kunna räkna på dem. Det är en kortare inlärningstid än experimentell vetenskap, du måste känna till andra experiment som gjorts och lära dig ett hantverk för att själv kunna experimentera. Det tar helt enkelt längre tid.
Öppna gränser
Slutligen då, vilka faktorer främjar Nobelpristagare?
– Pengar och öppna gränser. USA får många Nobelpris nu för tiden, men för den sakens skull är alla Nobelpristagare inte födda i USA. Amerikanska universitet har mycket pengar, men det beror också på att man helt enkelt tar emot talanger och lovande forskare från hela världen, säger Gustav Källstrand.