"Jag kunde bli jättearg på småsaker, tappade kontrollen helt och det bara svartnade för ögonen. Jag skrek och betedde mig illa mot min fru, slog i dörrar och tog sönder saker. Jag hade inget tålamod med mina barn. Barnen var rädda för mig".
Så beskriver en person som sökt hjälp genom "Välj att sluta" sitt våldsbeteende i hemmet.
Telefonlinjen lanserades i februari 2019 med Stockholm och Skåne som upptagningsområden och fram till september 2020 hade närmare tusen samtal kommit in. Av dem var ungefär hälften personer som utövat våld eller som riskerar att utöva våld (resten var bland annat våldsutsatta och andra anhöriga).
– De som ringer in är ofta mitt i en kris och har kanske gjort något man inte trodde man skulle göra mot sin partner, säger Christina Ericson, projektledare för "Välj att sluta" och utvecklingsledare i arbetet mot våld i nära relationer vid Länsstyrelsen Stockholm.
Främst psykiskt våld
Nära 80 procent av de som hade utövat våld hade främst utövat psykiskt våld, och man har i reklamen om telefonlinjen särskilt riktat sig mot den typen av beteenden för att kunna gripa in så tidigt som möjligt i våldsprocessen innan våldet eskalerat, säger Ericson.
En majoritet av våldsutövarna som ringt in är män, en fjärdedel är kvinnor.
– Gällande kvinnorna så har få riktat sig konkret till dem på det här sättet tidigare, och jag tror det finns kvinnor som inte haft någonstans att vända sig tidigare, säger Christina Ericson, om att man bland annat haft en reklamaffisch för linjen som särskilt riktat sig mot kvinnor som utövar psykiskt våld i relation.
I telefonen svarar personal från Manscentrum Stockholm, som har mycket erfarenhet av förändringsarbete med våldsutövare, och målet är att vägleda inringaren till att söka behandling för att upphöra med våldet.
Blir nationell
Att telefonlinjen nu blir nationell innebär bland annat att den kommer att marknadsföras över hela landet.
– De som svarar i telefon känner till samtliga behandlingsverksamheter i alla län, så om någon i exempelvis Norrbotten ringer kan vi hänvisa dem rätt i deras hemkommun, säger Christina Ericson.
Att behovet för telefonlinjen – som innebär en låg tröskel för att söka hjälp för ett mycket skambelagt beteende – finns över hela landet är otvetydigt, enligt Christina Ericson, som påpekar att en stor andel av våldsutövarna uppgav att de aldrig sökt hjälp tidigare.
– Självklart ska vi fortsätta att skydda och stötta de utsatta, men vi har insett att det också går att göra insatser för dem som är orsaken till våldet. Och utan det får vi nog inte ner denna kurva.