Svenska kyrkan, som har varit inblandad med stöd efter olyckan från dag ett, uppmärksammar årsdagen med en minnesstund i Umeå stads kyrka. Dit kan människor komma på kvällen för att tända ljus och lämna blommor, och sitta ned i kyrkan en stund, lyssna på musik och minnas dem som dog.

Ingrid Holmström Pavval tror att uppmärksammandet av årsdagen kan vara läkande.

– Framför allt som anhörig behöver man ha levt igenom ett helt år för att se att "ja, det går att fortsätta, det blir aldrig detsamma, men vi gör det på ett annat sätt". När det gått det här första året har man fått uppleva att det funkar, fast att det blir annorlunda.

Präglade Umeå

Även utanför de anhörigas närmsta krets satte olyckan stort avtryck i Umeå, säger hon.

– De första dagarna och veckorna präglade det hela staden på något sätt. Väldigt många kände någon som kände någon som kände någon som var nära, så att säga. Så staden präglades ganska mycket av det de första veckorna och en bit in på hösten, säger hon.

Det märkte även Umeås kommunalråd Hans Lindberg (S).

– Visst har det påverkat umeborna, säger han.

– Inte minst eftersom det var många som fick uppleva det, och hörde när planet var på väg ner. Så det blev ju en ganska dramatisk upplevelse för många. Det är klart att man påmints av händelsen under året.

Minnas tillsammans

Ingrid Holmström Pavval minns uppslutningen i kyrkan dagen efter olyckan och tycker det är bra att staden kan samlas en gång till. Om än med ett coronasäkert maxantal i kyrkan denna gång.

– Förr pratade man mycket om sorgeår. Man gick och hade sitt svarta band på kavajen under ett år. Då visste alla att man levde med sorgen. Det ser vi inte på varandra i dag på samma sätt. Därför tänker jag att det är bra att få uppmärksamma årsdagen. Nu har det första sorgeåret gått till ända.

Hans Lindberg instämmer.

– På årsdagen tänker vi på de som har lämnat oss, men också på deras anhöriga. Mina tankar finns hos dem under den här dagen.