Brist på kunskap och svårigheter att identifiera hetsätningsstörning gör det svårt för drabbade att få rätt vård, enligt Socialstyrelsens utredning av ätstörningsvården 2019. Vården finns inte heller att få överallt i Sverige.

– Det finns regioner som fortfarande inte tar emot hetsätningsstörningspatienter inom den specialiserade ätstörningsvården, säger Sanna Aila Gustafsson, enhetschef på ätstörningsenheten i Örebro.

"Faller mellan stolarna"

Vården kan ges inom psykiatrin, vid specialiserade ätstörningsenheter, vid privata kliniker och i vissa fall genom primärvården. Det finns inga nationella bestämmelser för ätstörningsvården, vilket innebär att möjligheten till vård varierar.

I vissa regioner krävs en remiss från primärvården för att nå den specialiserade ätstörningsvården, vilket förutsätter att personalen kan identifiera hetsätningsstörning.

Andra enheter erbjuder egenremiss, en anmälan man gör själv varpå patienten får komma in för bedömning. Men har regionen på ett politiskt plan inte gett sin ätstörningsenhet i uppdrag att behandla hetsätningsstörning kan patienterna i stället hänvisas tillbaka till primärvården eller psykiatrin.

Politiska beslut grunden

Det kan bero på politiska beslut, fattade före 2013 då hetsätningsstörning blev en fullvärdig diagnos, som leder till att ätstörningsmottagningarna fokuserar på vård av anorexi och bulimi. Men enligt Sanna Aila Gustafsson fruktar också många kliniker en ökad belastning.

— Det finns en föreställning att om man tar emot de här patienterna så skulle det bli väldigt många. Samtidigt finns en föreställning om att de har ett mindre vårdbehov än patienter med anorexi och bulimi, säger hon.

Men vårdbehovet kan vara lika stort.

— Efter en hetsätning mår man oerhört dåligt, inte bara psykiskt, utan också fysiskt. Du skadar kroppen. Du riskerar att få diabetes, magproblem, övervikt och hjärtproblem. De flesta känner skuld, skam och självhat, säger Thor Rutgersson, vid patientorganisationen Frisk och fri.