Det bara small. Tidigare EU- och demokratiministern Birgitta Ohlsson (L) gick i hällande regn mellan två möten när hon halkade på kullerstenarna i en sluttning och blev liggande med bruten fot på den ödsliga gatan.
– Jag hade tur. Det kom en snäll bilist som stannade och skjutsade mig till akuten på Södersjukhuset. Men smärtan var olidlig, värre än att föda barn, säger hon efter att ha kommit hem nyopererad med ett par kryckor och foten i gips.
Fyra ben var brutna. Så nu sitter Birgitta Ohlsson där hon sitter, hemma i lägenheten i Stockholm. Gipset ska vara kvar i sex veckor.
Det kunde ha hänt vid en lägligare tidpunkt. Hon är i flyttartagen eftersom hon har fått ett nytt jobb i Washington och det är en del praktiskt att fixa med. Men den brutna foten är kanske inte det största problemet – det är pandemin.
– Tanken har varit att vi ska flytta i början av hösten. USA är hårt drabbat, mitt amerikanska kontor är fortfarande stängt så det är inte lika bråttom att komma dit. Men hela familjen ser fram emot det här och barnen tycker att det ska bli ett äventyr.
Albright chef
Birgitta Ohlsson kommer att arbeta på NDI, National Democratic Institute, ett organ som har koppling till det demokratiska partiet i USA och leds av landets förra utrikesminister Madeleine Albright. En stor del av USA:s demokratibistånd kanaliseras via de två stora politiska partierna Demokraterna och Republikanerna.
NDI arbetar med demokratistöd i utvecklingsländer och Birgitta Ohlsson är ny chef för den avdelning som stöttar politiska partier.
– Det handlar både om länder med auktoritära regimer och länder som har tagit de första stegen mot demokrati.
Själv lämnade hon partipolitiken 2018 efter att i 25 år ha varit engagerad i Liberalerna, bland annat som partiets utrikespolitiska talesperson och som EU- och demokratiminister 2010–2014. Hon hann också utmana Jan Björklund om partiledarposten innan hon till sist drog tillbaka sin kandidatur.
Är du en stridbar och kontroversiell person?
– I politiken kunde det nog uppfattas så. Det är en tuff bransch. Och jag fick ofta höra att jag var arg och hård i tv-debatter, att jag log för lite. Men jag sysslade ju ofta med allvarliga ämnen som folkmord, diktatur och våld mot kvinnor. Privat är jag nog rätt glad och skrattar ofta.
Vad skulle få dig att återvända till politiken? En ministerpost?
– Jag känner ingen större längtan att komma tillbaka. Jag är också väldigt känslig för vilka koalitioner som kan bli aktuella. Jag är socialliberal och står för en human flyktingpolitik och modern feminism. För mig går det en röd linje vid samarbete med SD.
Starkt engagemang
Efter partipolitiken inställde sig förstås frågan vad hon nu skulle ägna sig åt. Under ett år i Oxford där maken Mark var gästforskare fick hon tid att fundera. Hon ville komma till ett sammanhang som stämde med hennes värderingar.
Hon hade haft uppdrag för NDI som valobservatör och när hon en dag kollade på deras hemsida såg hon att de annonserade ut en tjänst.
– Varför inte, tänkte jag. Det får bära eller brista.
Hur länge Birgitta Ohlsson kommer att bli kvar i Washington DC vet hon inte. Tjänsten är inte tidsbegränsad.
Något hon alltid lär ha kvar är det starka engagemanget i feministiska frågor. I sin bok ”Duktiga flickors revansch” (2017) ville hon uppvärdera den duktiga flickan som pluggar till alla prov, får höga betyg och är ambitiös.
– Ansträngningar ska löna sig i plånbok, karriär och självkänsla. För egen del är jag inte duktig överallt eller hela tiden förstås. Man väljer sina områden. Jag kommer aldrig att bli den perfekta bullbakande mamman. Man får bygga sig själv lite grand, inte minst som kvinna.
