I slutet av 2016 presenterade dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP) Sveriges nya Natura 2000-områden. Naturskyddet omfattade bland annat Hoburgs bank och Midsjöbankarna, totalt en miljon hektar söder om Gotland.
Just där samlas det hotade beståndet av Östersjötumlare för att leka och para sig under sommarmånaderna, hade svenska forskare då nyligen avslöjat. Forskarna hade även upptäckt att beståndet var alarmerande litet, knappt 500 individer. I dag bedöms Östersjötumlaren som akut hotad i Artdatabankens rödlista över hotade arter.
– Att vi skyddar marina områden är helt avgörande för att värna den biologiska mångfalden. Det här är ett mycket positivt besked för tumlaren och andra arter i svenska vatten, sade Karolina Skog då i ett pressmeddelande.
30 000 lastfartyg
Utnämningen ledde till att Sverige uppfyllde den internationella konventionen för biologisk mångfald, som säger att varje land ska skydda minst tio procent av sina kust- och havsområden. Men för tumlarna märks än i dag ingen skillnad.
– I dagsläget finns inga som helst restriktioner. Det är bara linjer på en karta. Varje år passerar omkring 30 000 lastfartyg rakt igenom det här känsliga området, och fiske är fortfarande tillåtet, säger Kjell Larsson, som är professor i sjöfartsvetenskap vid Sjöfartshögskolan i Kalmar.
Problemet, förklarar han, är att området ligger utanför svenskt territorialvatten, i det som kallas Sveriges ekonomiska zon. Enligt FN:s havsrättskonvention är det fritt fram för alla länder att färdas där, vilket leder till både utsläpp och ett konstant buller som stör tumlarnas egen kommunikation. Och fiske – som leder till att tumlarna kvävs när de fastnar i nät – är tillåtet för alla EU-länder. För att skydda tumlarnas känsliga lekområden från dessa hot krävs därför överenskommelser på internationell nivå.
Bara på papperet
Dima Litvinov, ansvarig för havsfrågor vid svenska Greenpeace, kallar konstruktionen för en "papperspark".
– Man skapar låtsasreservat som bara finns på pappret. Det är bara en papperspark, tills man har fyllt den med ett innehåll. Vad man egentligen säger är att området borde vara skyddat, men i sig ger beteckningen Natura 2000 inget skydd.
Vägen till ett faktiskt naturskydd går via något som kallas för en havsplan, som Havs- och vattenmyndigheten tar fram. Den blir sedan vägledande vid Sveriges förhandlingar inom EU – som hanterar fisket – och inom organisationen IMO (International Maritime Organization), som hanterar sjöfarten. När det gäller fisket är Magnus Danbolt, naturvårdshandläggare och marinbiolog vid länsstyrelsen i Kalmar, försiktigt optimistisk att det kan bli bifall för en reglering.
– De indikationer vi får är att EU inte vill att Östersjöns enda valart ska dö ut. Man har fått upp ögonen för att det är en genetiskt isolerad och mycket utsatt tumlarpopulation. Vi har lämnat en hemställan till Havs- och vattenmyndigheten att i första hand förbjuda allt garnfiske, säger Magnus Danbolt.
Sänka farten
Men när det gäller fartygstrafiken ser det betydligt trögare ut, säger han. Och det tycks vara en ganska utbredd uppfattning. Dels handlar det om direkt ekonomiska frågor som att internationella rederier kan få längre transporttider, dels handlar det om att miljöintressen kan ställas mot varandra – en längre körsträcka kan öka utsläppen av växthusgaser.
– Då vägs klimatfrågan mot biologisk mångfald, säger Kjell Larsson. Men utsläppen kan minskas genom att minska farten. Det är ett oacceptabelt läge att vi har så enormt mycket fartygstrafik i dessa känsliga områden. Det är inte rimligt att vi först utser skyddade områden och sedan inte ger dem ett vettigt skydd.