På Skogsträdgården i Höör finns höga träd och lägre. De samsas med buskar, högre örter och marktäckande plantor. Nästan alla växter har något som är ätbart; bär, blommor eller baljor. Så ser det ut i en skogsträdgård, där man odlar på naturens villkor.

– Samspelet är viktigt. Man måste hela tiden se vad som fungerar och gynna det, säger Johanna Johansson.

Hon är trädgårdsmästare och lärare på Holma folkhögskolan utanför skånska Höör.

Skogsträdgården, som började anläggas 2004, är hennes arbetsplats. I dag är den ett pedagogiskt exempel på hur naturen kan producera en mängd nyttigheter och skapa en balans som gör att människans insats blir minimal, men skörden desto bättre.

Ett eget klimat

Alarna är platsens högsta träd, under dem kommer hassel, och så massor med fruktträd – äppleträd klippta som tak med grenarna horisontellt ut från kronan. Vackert men framför allt plockvänligt. Under växer blåbärstry, rosenkvitten och aronia.

Bredvid kommer libbsticka, spansk körvel och vårsköna. Allt går att äta, och alla växter är perenna, det vill säga: de kommer igen år efter år. Ettåriga växter är inget för den här odlingsplatsen. En skogsträdgård kan ha sju–åtta lager med växter som samverkar och skapar ett helt eget gott klimat. Där svampar och andra mikroorganismer ser till att växtlighet gynnas och sjukdomar och skadedjur minimeras.

Emballage i papp är perfekt att täcka jorden med där nya bäddar ska göras, och ortens cykelhandlare skänker all kartong han får över. Över det styva pappret läggs halm och grovt ris, och så kompost överst."

Nyttiga nässlor

Johanna var med och startade Skogsträdgården på Holma och hon är här varje dag. Många av de växter som vi andra betraktar som ogräs ser hon i stället nyttan med.

– Om människor hade vetat hur nyttigt det är med nässlor hade man inte sett dem som ett problem.

–  Mycket är lite beskt och syrligt, men samtidigt milt och faktiskt godast på försommaren och man kanske måste vänja sig lite vid den smaken. Men man kan göra så mycket av det som växer i en skogsträdgård, säger hon och plockar ett blad från en kärleksört och smakar.

Kärleksörten som ofta mest används till prydnad i våra trädgårdar har saftfyllda, krispiga blad som fungerar utmärkt i en sallad.

En stor grävd damm ger vatten till trädgården och ingenstans ligger jorden öppen och bar. En torr sommar är då inget problem.

– Det här är ett sätt att odla som människan gjort i alla tider. I skogsbryn och skogskanter har de bästa odlingarna vuxit fram naturligt. Ingen monokultur utan hela tiden växter som passar tillsammans, säger Johanna.

Ogräs en tillgång

Eftersom Holma ligger i zon III gäller det att skapa mikroklimat innanför staketet. Det många ser som ogräs; svinmålla, mjölkört och våtarv till exempel, är här en tillgång. Vallört som kan sprida sig blixtsnabbt i en rabatt blir suverän gröngödsling. Men man måste använda en särskild sort som heter ’Bocking 14'. Johanna skär ner bladmassan med en vass skära och lägger bladen uppe på jorden. Förmultningen skapar näring och förbättrar jorden. Näringen gynnar bland annat ’Gode Henriks Målla’, en gammal kulturväxt med djupa rötter där man kan äta i princip alla delar av växten.

Gåsörten sprider sig kanske lite väl bra men ger en fin matta under den perenna strandkålen som är på väg upp.

I skogsträdgården finns en mångfald som ska hålla hela året om och i flera år i ett samspel. Med så lite mänsklig kontroll som möjligt.

– Det är klart att vi inte vill ha in parkslide eller andra invasiva växter. Och även om kirskålen går bra att äta försöka vi hålla den utanför själva trädgården, säger Johanna Johansson.

Lite underhåll

Låter det som om skogsträdgården är vild och yster? Jo, delvis men gångarna är prydligt flisade och avgränsas med fina, tunna björkstammar. Alla bäddar är täckta med halm där nya växter ännu inte hunnit breda ut sig. Det blommar av vårsköna och rosenkvitten och humlorna flyger mellan de blommande perennerna.

– Det handlar om att efterlikna ett naturligt system. Det kan ta tid att etablera en skogsträdgård men när väl samspelet fungerar är det väldigt lite underhåll, säger Johanna.

Cykelhandlaren med sina kartonger är bara en av många i trakten som ställer upp. Bonden skänker trasiga ensilagebalar och andra kommer med häckklipp. Det som odlas tillagas och serveras på folkhögskolan.

– Allt vi producerar kan vi inte äta upp, men mycket. Och det är spännande att erbjuda nya smaker. Vi är alla lite forskare här – hela tiden.