Våren 2016 hade Valentina Lizana Wallner 111 ishockeylandskamper som målvakt i Damkronorna bakom sig. Hon hade varit med och tagit tre SM-guld och hyllats för sina insatser i OS i Sotji där Sverige kom på fjärde plats.

Då publicerade hon följande rader på sin klubb Djurgårdens hemsida:

”Jag vet vad som krävs för att vara elitidrottare, tro mig. Jag har krigat för att bli bäst i över tjugo år. Jag har gjort mina uppoffringar, planerat mina måltider och räknat mina sömntimmar. Jag har tagit mina personbästa i alla fystester och jag har uppfyllt drömmar. Men jag har fler drömmar som jag vill uppnå. Drömmar utanför rinken. Och det är dem jag tänker ta itu med nu.”

– Det var svårt efter Sotji 2014 att hitta nya mål inom hockeyn att jobba mot. Samtidigt började jag mer och mer fundera på vad jag skulle bli ”när jag blev stor”. Någonstans i bakhuvudet hade jag nog också det där med familj och barn, säger Valentina Lizana Wallner.

Stor press

Hon har just kommit hem till bostaden i Järfälla efter att ha varit på ett dop. Själv är hon numera mamma till treårige Jamie och tvååriga Hailey och lever ett helt annat liv än under åren med ishockey på elitnivå.

Nu kan hon äta vad hon behagar, träffa vänner på ett annat sätt, slarva med sömnen om hon vill.

– Man är väldigt styrd när man elitsatsar. Jag upplevde också en stor press, mest från mig själv. Som målvakt är man ganska utsatt – spelar målvakten bra så vinner man oftast matchen. Det är så skönt att inte ha den där pressen. Min man Patrick sa att jag knappt var kontaktbar när det var matchdag.

Vad fick du för reaktioner när du la av?

– Många var väldigt förvånade: Sluta redan? Det gick ju så bra. Jag kan förstå de reaktionerna om man bara såg till prestationerna på isen. De som förstod bäst var kanske andra elitidrottare, många av dem mår inte som bäst i livet när de är på den nivån.

Men ishockeyn försvann inte helt från Valentina Lizana Wallner liv. Hon började jobba som tränare och medverka i sportsändningar på tv.

Och nu studerar hon till mellanstadielärare sedan två år och kommer vara klar om ytterligare två.

– Jag kände när jag fick barn att jag ville kunna lämna och hämta på förskolan och vara med på deras aktiviteter. Och så älskar jag att lära ut saker. Jag hade praktik nyligen och läraryrket är ganska likt att vara hockeytränare faktiskt.

Hängde i hallen

Ishockeyn är fortfarande en stor del av Valentina Lizana Wallners tillvaro. Och, ska tilläggas, även hennes barns tillvaro. De följer med och ser på matcher och är med hemma när det är ishockey på tv.

– Hailey vill bli hockeytjej när hon blir stor. Inte Jamie. Han tror att det bara är mammor som spelar hockey.

Valentina växte upp i Skogås utanför Stockholm och drogs in i ishockeyns värld av storebror Victor som behövde någon som stod i mål när han och kompisarna lirade. Sedan var hon fast.

– Mamma och pappa behövde aldrig vara oroliga för mig som tonåring för jag hängde jämt i ishallen.

Hennes pappa kommer från Chile och mamman från Finland, och som barn vandes hon tidigt vid flerspråkighet. Hennes första ord var på finska. I dag är hon bättre på spanska och funderar så smått på att lära sig språket ännu bättre i framtiden.

Vill inte förlora

Valentina Lizana Wallner älskar att lära sig nya saker. Nu är hon helt såld på sporten padeltennis.

– De skämtar om att jag fått en 40-årskris i stället för 30-årskris. Det är det där att jag går in till hundra procent för det, jag kan aldrig göra något halvhjärtat.

Hennes tävlingsmentalitet far ofta iväg med henne. Familjen hade ett Playstation, men det fick de göra sig av med eftersom Valentina blev så arg när hon förlorade.

Kan du förlora med flit om du tävlar mot barnen?

– Än så länge… nej. Jag tänker att jag kan passa på att vinna nu, för de kommer inte minnas det när de blir äldre.

Hon skrattar åt sig själv och tillägger:

– Sedan är det väl bra att de lär sig att förlora också!