Det ses som en blåsig placering, posten som generaldirektör för Försäkringskassan. Den som tar sig an uppgiften utsätts inte sällan för kritik, i värsta fall både från regeringshåll och från försäkringstagare.

Men inga stormvarningar avskräckte Nils Öberg när han tillträdde sin nya tjänst förra året. Lite luttrad var han kanske också redan, med tanke på närmast föregående uppdrag. Att vara GD för kriminalvården innebär även det att befinna sig i ett slags allmänt kritiskt blickfång.

– Det här är en otroligt central myndighet, en av de allra viktigaste vi har för att skapa trygghet och stabilitet i samhället. Att vi därför också möter kritik och ifrågasättande tycker jag är naturligt, så det får man bara acceptera och försöka hantera, säger Nils Öberg.

Nej, han tar inte till sig av kritiken på det personliga planet, säger han.

– Så länge den håller sig till det vi gör och hur vi gör det vi gör, då känner jag mig trygg och har inget problem med ett offentligt samtal som också innehåller ibland stark och ibland också berättigad kritik.

Säpo i Paris

Han har en lång karriär bakom sig i det offentligas tjänst. Efter disputationen i statskunskap har han arbetat vid både Säpo, EU-kommissionen och justitiedepartementet. Säpo kom han till som analytiker på tidigt 1990-tal. Det var då en renodlad polisiär organisation som enligt Carl Lidboms utredning efter Palmemordet behövde mer akademisk kompetens. Öberg var med och byggde upp en kvalificerad analysfunktion och blev senare sambandsman på ambassaden i Paris. Hans uppgift var att sköta informationsutbytet mellan de franska underrättelse- och säkerhetstjänsterna och den svenska säkerhetspolisen.

– Vilket innebär att jag har följt den franska serien "Falsk identitet" på SVT med stort intresse och förtjusning, eftersom bilderna på byggnaden i serien faktiskt är den byggnad som jag traskade in och ut ur på mitt jobb.

Någon inblick i franska säkerhetstjänsten kan han tyvärr inte stoltsera med. Det kan han däremot med EU-kommissionen där han arbetade nära dåvarande kommissionären Anita Gradin. Han lärde sig maskineriet i EU:s beslutsgång inifrån och ut; därpå gjorde han samma sak med regeringskansliet, som expeditionschef på justitiedepartementet.

Sedan gick han alltså till kriminalvården. För en utomstående ser det ut som en resa bort från den stora världen och till ett internt sammanhang som svensk myndighetschef. Men Nils Öberg ser tvärtom en koppling med sin egen, rätt internationella, bakgrund.

Hot mot anställda

Hans far var ambassadören Jean-Christophe Öberg och Nils växte upp som diplomatbarn i bland annat Thailand, Indonesien, Frankrike och Vietnam. Uppväxtmiljöerna satte sina spår.

– Mina föräldrar var starkt samhällsengagerade och någonstans har jag så klart inspirerats av deras engagemang. Men jag har också sett och upplevt länder med samhällssystem som har varit något helt annat än det vi har byggt upp i det här landet. Jag har upplevt skillnaden, och det har gjort att jag värdesätter offentlig verksamhet väldigt högt.

I det perspektivet är Försäkringskassan en av juvelerna i kronan. Verksamheten är viktig för många som befinner sig i något av livets kritiska skeden. Vilket också leder till att personalen ibland blir måltavlor för frustrerade människors behov av att avreagera sig.

Nils Öberg som har arbetat länge i offentlig förvaltning tycker sig se en ökad acceptans för hårda tongångar mot de anställda.

– Det leder till mycket grova anklagelser och i vissa fall även hot. Det får offentligt anställda i viss mån stå ut med och det är väldigt upprörande. Det är en utveckling som bekymrar mig, för det sista det här landet behöver är rädda och ängsliga tjänstemän.

Bakar bröd

På sistone har arbetet handlat om coronapandemin och omställningen som har behövts göras för att hantera situationen. Det har gått över all förväntan bra, menar Nils Öberg, även om en avigsida med ett sådant uppdrag är att man sällan får se ett konkret resultat av ens arbete vid dagens slut.

Kanske är det därför han är så förtjust i att göra praktiska saker på sin fritid.

– Det spelar inte så stor roll vad det är, om jag skruvar på en traktor, bakar bröd eller lagar gamla radioapparater. Men jag tycker att det är väldigt roligt, som en kontrast till min vardag. Jag blir nästan löjligt förtjust när jag gör någonting med händerna och kan se att det blir något konkret av det.