De senaste åren har det talats mycket om vikten av biologisk mångfald. I nästa andetag har det alarmerats om vilda bins utsatthet. Det ena hör ihop med det andra och för att upprätthålla pluralism i naturen ska vi värna om de nektar- och pollensugna små.

Lina Herbertsson forskar kring bin vid Lunds universitet. Hon konstaterar att honungsbin mår gott i det svenska öppna landskapet, medan vilda bin har det svårare att hitta mat. I Sverige finns det 300 biarter. En tredjedel av dessa räknas som hotade eller kraftigt minskade i antal.

Gamla ekar

För enskilda odlare finns flera sätt att locka till sig bin. Hjälp de flygburna insekterna med bostad, föreslår Lina. Gamla träd passar utmärkt för många insektsarter.

– Speciellt gamla ekar. Vi har en högstubbe som står i trädgården och bara är död. Men det lever för fullt i den: små solitärbin, en massa svampar och andra grejer.

Låter man bara det finnas lite skräp kvar i trädgården, skapar man också boplatser.

– Löv- och gräshögar som får ligga länge och bli en kompakt och murken massa, där kan humlor bygga bon. För humlor är också bin, säger Lina Herbertsson.

Både frivilligt och ofrivilligt har hennes stora trädgård blivit ett biparadis, för hon och maken har inte hunnit röja. Förra året hann de inte klippa gräset en enda gång under hela sommaren.

– Det var meterhögt, blommade jättemycket och vi hittade tre arter av humlor som hade bosatt sig i trädgården.

Med ganska gott samvete kan man alltså göra lite mindre än vad man brukar göra i sitt gröna uterum.

– Du behöver inte rensa bort en massa maskrosor i gräsmattan. Låt det blomma, så finns det mat till ganska många insekter.

Biologisk öken

Att låta gräset växa vind för våg är dock inget hon rekommenderar, då blir det buskar i stället för blommor. Men tuktar man gräsmattan mer sällan kommer det tids nog att blomstra tusensköna, klöver och med lite tur kommer det också upp vackra ängsblommar. Det kan beskrivas som att just den delen av trädgården förvandlas från biologisk öken till en oas med insektsmat.

I en varierad trädgård kan man tillåta sig att någon eller några av ens odlingar inte slår rätt.

– Om man bara satsar på en sak eller ett fåtal, finns det alltid en risk att man inte gynnar alla insekter. Vissa saker är extra bra: rödklöver och vitklöver, säger Lina Herbertsson, och berättar att den senare funkar särskilt fint i gräsmattan, eftersom den inte blir så hög.

Lättodlade kryddväxter som oregano och mynta av olika slag luktar gott, ser fina ut och är andra magneter för pollinatörer. Och vi ska inte glömma krusbär och hallon, äpple och päron.

– Många bin tycker om bärbuskar och fruktträd och det gillar ju vi människor också. När det kommer till att välja växter i trädgården ska det gärna vara gamla sorter, helst vildtyper, som man vet ger pollen och nektar. Flera av de som bara används som prydnad gör inte nektar.

Nära hjärtat

Har du smultron och jordgubbar på din täppa är det viktigt att du får bibesökare. Lina Herbertsson har skrivit vetenskapliga artiklar om både bär och skenfrukt. Själv är hon svag för de senare. Det går tillbaka till barndomen och morfars och morbrors jordgubbsland.

– De ligger lite särskilt nära hjärtat.

Man skulle kunna tro att mångfald i trädgården fick jordgubbarna att smaka godare. Men det stämmer inte helt. Däremot vet vi att välpollinerade gubbar blir större och mer hållbara.

– De blir fastare, får inte lika lätt tryckskador och därmed håller de längre. Och de blir mer välpollinerade om det är en mångfald av insekter som har besökt dem än bara honungsbin till exempel, säger Lina Herbertsson.

Om prickarna på utsidan, det vill säga det som från början var pistillerna, har blivit pollinerade blir de små nötter som gör att jordgubben sväller upp och mognar. Men om bara vissa pistiller har blivit pollinerade sväller bara delar av jordgubben upp. Vill det sig riktigt illa blir den hård och torr – och kanske inte ens mognar.

– Så lite stämmer det med smaken. Men det som saknas i det resonemanget är länken från mångfald till slutprodukten.

Ärtväxter

Odla gärna ärtväxter, vars rotknölar fyller en viktig funktion, eftersom de omvandlar luftens kväve till en kväveförening som växterna kan ta upp.

– Kväve är en av huvudingredienserna i protein och det består pollen av – så ärtväxterna kan skapa väldigt bra protein, säger Lina Herbertsson.

Olika slags ärtväxter är mumma för pollinatörerna, något de har gemensamt med mänskliga vegetarianer. Man kan för övrigt säga att bin är getingar som har blivit vegetarianer.

– Egentligen ingår de i den stora gruppen getingar, men de är en gren som har svängt om sin diet och blivit pollenätare i stället för att äta insekter, spindlar eller fjärilslarver.

Om du gör bihotell kan du också lita på att steklarna kommer. Borra hål i varierade tjocklekar i en bit träd som du hänger upp och sätter fast ordentligt. Titta noga, berättar Lina, så ser du att de bin som flyger in och ut är olika stora och färgade svarta eller i roströdbruna nyanser. Surret och skådespelet fortsätter över hela säsongen.

– På hösten när alla bin har murat igen sina hål där de har lagt sina ungar kan man se att hålen är igenmurade på olika sätt. Vissa med jord eller lera, andra med söndertuggade blad och så de med något som liknar genomskinligt och frasigt cellofan.

Till slut: Många bin färdas korta sträckor.

– Vissa flyger inte längre än 10–20 meter och därför ska avståndet till blommorna inte vara för längre än så, säger Lina Herbertsson.