Sedan satellitålderns begynnelse för drygt 60 år sedan har över 6 000 satelliter skjutits upp i rymden. De flesta befinner sig fortfarande i bana runt jorden, tillsammans med ett oräkneligt antal mindre skrotföremål som bland annat bildats vid kollisioner.

Tidigare har astronomer varnat för att det ökande antalet satelliter riskerar att störa känsliga teleskopobservationer, då de susar förbi i synfältet. Nu har en internationell forskargrupp dessutom kommit fram till att satelliterna har blivit så många att de stör observationerna även när de inte befinner sig i teleskopens direkta synfält.

Naturligt bakgrundsljus

Tillsammans skapar satelliterna ett diffust bakgrundsljus över hela natthimlen, när de reflekterar solens strålar tillbaka ut i rymden. Enligt forskarnas beräkningar, som publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomic Society, motsvarar dessa ljusföroreningar tio procent av styrkan hos det naturliga bakgrundsljuset, som uppstår då solstrålarna träffar enstaka joniserade partiklar i rymden.

Detta är en oroande milstolpe för astronomerna. Just tio procent av rymdens bakgrundsljus slogs 1979 fast som gräns för var det är lämpligt att placera nya teleskop av Internationella astronomiska unionen.

Sticker inte i ögonen

När gränsen slogs fast fanns det flera platser på jorden där bakgrundsljuset från exempelvis avlägsna städer var betydligt svagare än så. Men nu är den tiden alltså förbi. Satelliternas bakgrundsljus är så pass utsmetat över hela natthimlen att det inte längre går att hitta en ostörd plats, konstaterar forskarna.

För den vanlige nattvandraren bör det dock inte vara något bekymmer. Vårt synsinne kan i och för sig registrera så här svaga kontraster, cirka 20 mikrocandela per kvadratmeter, men eftersom störningarna är relativt jämnt fördelade är det inget som sticker i ögonen.