OS i Tokyo var årets stora mål för Sofie Skoog. Ja inte bara årets, det var kanske det största och viktigaste målet under hela höjdhoppskarriären och något hon laddat för under flera år.

– Och nu blir det inget! Men jag förstår ju att det inte går som det är nu. Men att det skulle flyttas fram ett helt år!

Inte bara det. Friidrottsgalan Diamond League i Stockholm blev uppskjuten och sommarens Europamästerskap i Paris ställdes in.

– Det är tur att jag gillar att träna, säger hon.

Varje förmiddag, söndag till fredag, tillbringar hon i Våxnäshallen hemma i Karlstad. Det tog några år innan resultaten började gå hennes väg och då var det glädjen i vardagsträningen som höll henne i gång.

Hinder på vägen

En annan viktig faktor är tidigare höjdhopparen Stefan Holm som alltid har varit hennes förebild och sedan flera år är hennes tränare.

– När jag var yngre var det ju kul att kolla när han hoppade och inse att han faktiskt var från Värmland precis som jag. Och så gillade jag Carolina Klüft, minns jag. Hon var så sprallig och härlig.

Hur sprallig är du själv?

– Rätt så sprallig tycker jag nog. Jag gillar att skoja till det lite. Har man kul, då har man vunnit hälften.

Så hur livar man upp en vanlig förmiddag i träningshallen? Man gör till exempel som Sofie Skoog, ställer något i vägen så att det inte går att hoppa på vanligt sätt. En låda, eller en häck. Vad som helst. Att göra likadant jämt blir för tråkigt och därför bråkar hon gärna lite med sig själv.

Samma sak hemma i köket. Med en mamma som är kock har Sofie alltid tyckt om att laga mat men att göra samma rätt gång efter annan, eller följa ett recept – nej, det är inget för henne.

– Jag har nog aldrig lagat samma köttfärssås två gånger. Det är kul att plötsligt vända på allt. Göra något helt annorlunda.

En vinnarskalle

I början av höjdhoppskarriären fick hon verkligen vända på allt. När hon sökte till idrottsgymnasiet kom hon in som kulstötare (!), det var det hon var bäst på enligt testerna. Som tur var fick hon så småningom hoppa höjd också, hennes favoritgren.

Och även om själva träningen är rolig så måste man vara lite vinnarskalle också på den här nivån. Det är väl sådant som gör att en andraplats kan kännas som att förlora.

– Mitt värsta idrottsminne är när jag kom tvåa i SM i Växjö 2017. Jag grät hela vägen hem. Och det är långt mellan Växjö och Karlstad.

I Sofie Skoogs fall spiller tävlingsmentaliteten över också på livet utanför arenan. Hon har hört att hon inte är jätterolig att spela sällskapsspel med.

– Jag har alltid tävlat mot mig själv. I höjdhopp är det lätt att göra det, för du ser alltid hur högt du hoppat. Och tänka att nästa gång ska du hoppa lite högre.

När hon skulle skriva sitt motto på hemmaklubben IF Götas hemsida blev det först ”Sikta högt”. Det ändrade hon snart till ”Sikta ännu högre”.

Hennes personbästa är på en meter och 94 centimeter och målet är att en dag komma över två meter. Frågan är förstås också hur länge hon kommer att hålla på som elitidrottare. Hon siktar i alla fall på OS i Paris om fyra år.

Sedan är det ju det här med familjelivet.

– Som idrottare får man planera det där. Jag vill ha åtminstone två barn. Jag har själv syskon och tycker det har varit mysigt. Sedan får man se, kanske vill jag ha tre barn, kanske fyra. Kanske vill jag hoppa höjd tills jag är 40!

Trädgårdsintresse

Den dagen Sofie Skoog slutar hoppa kommer hon förmodligen återgå till fastighetsbranschen där hon tidigare arbetat som fastighetsekonom. Numera är hon dessutom husägare själv efter att hon och sambon Daniel köpte villa för ett par år sedan.

– Vi har renoverat hela huset själva. Jo, jag är väl rätt händig. Pappa är snickare och jag har ofta varit med när han jobbat. En snickare och en kock, du hör att jag valde bra föräldrar!

Med huset kom nya intressen. Sofie Skoog har insett hur mycket hon trivs med att jobba i trädgården. Hon åker till blomsterhandeln och kollar runt, sätter bärbuskar och jordgubbsplantor.

Fritiden har på senare år alltmer fyllts av fix i stil med matlagning, bakning och trädgårdsskötsel.

– Jag är en riktig hemmakatt som tycker om att vara hemma och pyssla och göra fint. Det har växt fram när jag blivit äldre.