Ju äldre Tobias Svanelid blir, desto bredare blir hans historieintresse. Inte så konstigt, eftersom han varje vecka ger sig i kast med ett nytt ämne i ”Vetenskapsradion historia”, programmet han lett i två årtionden i Sveriges Radio P1. Eller vad sägs om 1600-talets galna lekar, bombningen av Dresden och backhoppningsbackarnas kulturarv, för att ta några aktuella exempel?

Tobias Svanelid har gjort sitt program närmare 900 gånger vid det här laget.

Har du och ”Vetenskapsradion historia” åldrats i samma takt?

– Ja, det får man nog säga. Även om gränsen för vad som är jag och vad som är programmet är lite luddig. Som programledare har jag blivit mer personlig de senaste åren i likhet med många andra på P1. Men det är en balansgång. Folk lyssnar ju inte för att lära känna mig.

Nära forskningen

För några veckor sedan fick han reda på att han utsetts till hedersdoktor vid Stockholms universitet, bland annat för att han under två decennier har medverkat till att en lång rad doktorander och seniora forskare fått tillfälle att förmedla sin forskning på ett populärvetenskapligt sätt.

– Det kändes väldigt fint att man värderar samarbetet mellan en journalistisk redaktion och det forskarna håller på med. Programmet ska stå på vetenskaplig grund så jag känner verkligen en tacksamhetsskuld till alla forskare som har varit med.

De i sin tur kanske är tacksamma att kunna nå ut till allmänheten med det de gör?

– Jo, så kan det vara. Forskare inom humaniora har i dag begränsade möjligheter att nå utanför akademierna. På kultursidorna skriver ju nästan enbart journalister numera.

Tänk om Tobias Svanelid skulle ta och bli historiker själv? Många gånger har han ställt sig den frågan och lika många gånger har svaret blivit nej. Det skulle inte passa hans personlighet.

Han tror det skulle vara svårt för honom att behålla intresset kring ett begränsat fenomen under flera år, att skriva en avhandling till exempel. Hellre kasta sig mellan ämnena som han får göra nu.

– Jag plockar ju russinen ur kakan. Att ringa en professor som vänligt ställer upp och svarar på mina frågor – det är svårt att slå.

Hängde sig kvar

Från början hade Tobias Svanelid inte tänkt arbeta med historia över huvud taget. Han gick i musikklass och musikgymnasium och tyckte det var kul med körsång. Ungdomsdrömmen var att bli operasångare.

Den högre musikutbildning han sökte till kom han dock inte in på och i dag tycker han att det var lika bra.

– Men jag sjunger gärna i duschen. Och ett år framförde jag faktiskt ”Ser du stjärnan i det blå” i radio på julafton.

Det blev journalistutbildning i stället och praktik på vetenskapsradion där han hängde sig kvar. När man hösten 1999 skulle dra igång några specialprogram om humanistisk forskning fick Tobias Svanelid uppgiften att planera ett program om historia, ett område man hade förstått att han var intresserad av.

I uppdraget ingick också att hitta en lämplig programledare. Och ju mer han letade, desto mer övertygad blev han om att det vore ett perfekt jobb för honom själv. Det tyckte cheferna också, men i början fick han allt ha en bisittare vid sin sida, han var trots allt bara 24 år.

Rollspel

Tidigare har han ibland funderat på om han borde ta ett kliv uppåt i karriären, oklart vart, kanske mest för att det är så man ”bör” tänka. Det har han slutat med.

– Nu har jag svårt att föreställa mig ett bättre jobb. Att bli chef till exempel lockar mig inte, för jag vill inte sluta vara journalist. Så om jag får välja sitter jag nog fortfarande här och gör mitt program om ytterligare 20 år. Och firar 40-årsjubileum.

När Tobias Svanelid inte jobbar med sitt radioprogram ägnar han sig gärna med liv och lust åt något han upptäckte redan på mellanstadiet och aldrig växte ifrån: rollspel.

– Vi är ett gäng gamla kompisar som träffas och spelar hemma hos varandra. Det är väldigt roligt! Någon har läst in sig på ett scenario och blir spelledare. Det påminner lite om att vara programledare på radion.