Petter Albinson ser ljust på storkarnas framtid i Skåne.

– Det går bra, vi ser en stadig ökning, säger han till TT.

Förra säsongen häckade 74 par i det fria, skriver Lokaltidningen.

Det som Petter Albinson också gläds åt är att ungstorkarna numera flyttar söderut under vintern. Förra året kläcktes 95 ungar i hägn och 96 i det fria. Av dem var det, så vitt känt, bara en som stannade kvar i Skåne under vintern.

Många ungar

Det stora bekymret inom Storkprojektet var tidigare att storkarna inte flyttade på vintern. Det berodde på att det var för få ungar.

– Själva nyckeln är att det finns tillräckligt många ungar. Till skillnad från många andra flyttfåglar som gäss eller tranor, så flyttar inte storkarna tillsammans med sina föräldrar. De slår sig ihop i stora ungfågelflockar och flyger tillsammans, säger Petter Albinson.

Att storkarna flyttar söderut på vintern är en förutsättning för att de ska klara sig på egen hand utan stödfodring. De har inga problem med låg temperatur i sig, men är helt beroende av att kunna hitta daggmaskar, grodor, gnagare och insekter, vilket är svårt under normalkalla vintrar.

Storkprojektet, som drivs i samarbete mellan Skånes ornitologiska förening och Naturskyddsföreningen Skåne, har tre hägn. Utöver projektledaren, som är den ende anställde, hjälper cirka 70 volontärer till.

"Egoistiska skäl"

Charlotte Rydbeck har precis börjat arbeta som volontär.

– Jag blev volontär dels av helt egoistiska skäl för att få vara nära dessa vackra, fina varelser, dels för att det vore det roligt att få tillbaka storkstammen, säger hon till Lokaltidningen.

På sikt är målet att Storkprojektet ska kunna avvecklas. Petter Albinson tror och hoppas att det kan bli så om cirka tio år.

– Det enda kvarstående frågetecknet är om tillräckligt många som flyttar söderut överlever och kommer tillbaka hit och häckar.