Beskedet från regeringen om att den vill skicka en väpnad styrka för evakuering av svenskar i Sudan innebär ett risktagande.

– Den största faran är att man kommer in i en osäker säkerhetspolitisk situation där man inte vet var de väpnade förbanden finns, och om de är beredda att skjuta, konstaterar Hallenberg som i en första reaktion inte kan minnas när Sverige senaste var med om en liknande, väpnad evakuering.

Samarbete nödvändigt

Utrikesminister Tobias Billström (M) öppnar för samarbete med andra länder vid en evakuering, något som Hallenberg säger är nödvändigt.

– Jag tror att detta snarast handlar om gemensamma insatser, där fler är inblandade, än att Sverige skulle kunna göra det själv.

Det är dessutom stor skillnad mellan att ha övat på liknande insatser och att genomföra det när läget är skarpt och osäkert med stora risker.

– Det som oroar mig är att Sverige inte har så stor erfarenhet av sådana här evakueringar. USA har det, Frankrike har det och även Israel, säger Hallenberg som är professor emeritus i statsvetenskap på Försvarshögskolan och verksam på Utrikespolitiska institutet.

Han reflekterar också över att USA har omkring 16 000 medborgare i landet, medan Sverige säger att det finns omkring 100 svenska medborgare.

Fartyg behövs

Sedan finns den rent praktiska frågan om hur evakueringen ska gå till: med flygplan, helikopter, via landsvägar eller fartyg? Strider rasar vid flygplatsen i huvudstaden Khartum och läget på marken är osäkert.

– Då får man möjligen tänka sig fartyg. Men Sverige har ju inga fartyg som kan användas. Då får man vända sig till USA, eller kanske Saudiarabien, säger Hallenberg med säkerhetspolitik som specialitet.

Däremot ser han inga direkta problem med det internationella regelverket.

– Att rädda medborgare utomlands som är i fara, det gör många länder. Om det egna landets medborgare är skadade eller i fara så har man ganska stora befogenheter att gripa in för att rädda dem.