Johanna Jaara Åstrand är kritisk till det föreslagna mobilförbudet som regeringen och samarbetspartierna nu enats om i samband med en ny nationell plan för trygghet och studiero i skolan, som på tisdagen gick ut på remiss.

Staten behöver inte blanda sig i frågan eftersom lärarna redan har rätten att avgöra när och om mobiltelefoner ska användas i undervisningen, tycker hon.

– Det är tydligt att mobilförbud blivit en politisk symbolfråga, när vi frågar lärarna så är det bara 13 procent av grundskollärarna som menar att ett mobilförbud har betydelse för ökad studiero.

I gymnasiet är siffran något högre, i Lärarförbundets undersökning svarade 30 procent av gymnasielärarna att ett mobilförbud är viktigt.

Stor frustration

– Det råder en stor frustration kring att den så viktiga frågan om studiero och trygghet har blivit en fråga om mobiltelefoner.

Jaara Åstrand menar att lärarna efterfrågar andra insatser, som resurser att sätta in särskilt stöd, minska elevgrupper och att anställa andra yrkeskategorier som kan avlasta lärarna.

Hon hoppas att regeringen lyckas ta ett helhetsgrepp kring både lärares befogenheter, tillsynsansvar och regelverk.

– I dag finns det en otydlighet i reglerna. Så kan vi inte ha det, det skapar också otrygghet hos elever. Det behöver vara glasklart vad lärare får göra och varför man har rätten att ingripa.

Klargörande kan underlätta

Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund, är betydligt mer positiv till förslaget.

– Jag tycker att det är rätt ordning att ta det i, att det är lärare som avgör vad som behövs för att genomföra en lektion.

Hon är också positiv till klargörandet av lärarnas befogenheter att fysiskt ingripa för att avvärja våld, kränkningar och störande av ordningen – det kan hjälpa lärare som har svårt att få gehör, tror hon.

– Om man har en lärarkår som inte vågar ingripa skapas en dålig arbetsmiljö både för lärare och elever.