Det var ideologin som stod i fokus när Magdalena Andersson på fredagen talade inför S-kongressen i Göteborg.
– Det är väldigt tydligt att hon pratar från en ideologisk styrkeposition, vinden är med dem. Inte så mycket vad gäller rent röstmässigt, utan att idéerna på något sätt har segrat, säger Orla Vigsö, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han ger ett pluspoäng för att hon uppmärksammade Tysklands vice förbundskansler Olaf Scholz, som befann sig i publiken, genom att hälsa honom välkommen på hans modersmål.
– Hon ger här sken av att vara en enande partiledare, också utåt sett.
Ideologi som fond
Ideologin står också fond när Andersson navigerar sig igenom de olika rubrikerna: ekonomi, kriminalitet, invandring, framtid och klimat. Förenklat kan hennes budskap kokas ner till att samtiden bjuder stora utmaningar – inte minst på grund av att det svenska samhällets välfärd, i hennes mening, genom decennierna eroderat till följd av individualistisk högerpolitik – problem som dock går att lösa om alla hjälps åt och sluter upp för samma mål.
– Hon säger i praktiken att de borgerliga banat vägen för kriminalitet. Det kommer de inte att se på med blida ögon, kommenterar Orla Vigsö.
En skiljelinje
Ideologin får också agera vattendelare, ett slags "hit men inte längre", när Andersson påtalar Moderaternas närmande till Sverigedemokraterna.
– Hennes framhävande att skiljelinjen går just vid samarbetet med SD, att man är beredd att ta hjälp av "suspekta partier", det är skiljelinjen. Hon vill påskina att S har ett ideologiskt mål medan M har ett maktmål, säger han, men tillägger att hon ändå kan tolkas som balanserad i sin retorik:
– Hon är inte konfrontativ, som till exempel Olof Palme var, det är mer ett påpekande att "här går den väsentliga skiljelinjen mellan högern och sossarna".
Vad gäller invandring ser Orla Vigsö en återgång till äldre ideal.
– Det är en annan ton, det är väldigt tydligt. Den är mer återvändande till den klassiska devisen att man måste dra sitt strå till stacken. Men det är en väsentlig skillnad jämfört med borgerlig retorik: Hon pratar inte om krav på de som invandrat, hon pratar om en förväntan.
"En önskelista"
Anderssons ambitioner kan sägas vara att göra en uppsträckning av en socialdemokrati som kritiker menat befunnit sig på dekis, att borsta av och putsa upp den klassiska socialdemokratin och att – när målen väl är utstakade – få med alla på tåget. Men frågan är vad som överlever när dessa högtflygande tankar ska förankras i realpolitik.
– Jag tror man ska se det i ljuset av att det här är ett linjetal, det är en markering. Man kan se det som en önskelista: det är så här hon vill ha det. Men sedan kommer situationen där man faktiskt ska försöka regera med den parlamentariska situation som finns, då blir det annorlunda, säger Orla Vigsö och tillägger:
– Jag tror inte det skiljer så mycket från Löfven eller andra socialdemokrater. Får man möjligheten att regera med Centern och Liberalerna till exempel, då måste man kompromissa.