I mitten av mars förra året blev 18-åriga Emelie Lovén hemskickad från skolan. Coronaviruset hade spridit sig i Sverige och all undervisning skulle ske på distans.

Gymnasieskolan Östra Reals stora lokaler byttes mot villan i Sollentuna utanför Stockholm, klasskamraterna ersattes av familjemedlemmar och undervisningen flyttade in på en datorskärm. Världen krympte.

Tio månader och två terminer senare ser tillvaron likadan ut.

– Efter sommarlovet fick vi vara i skolan först varannan och sedan var tredje vecka. Men även då var det mycket sjukdom, både lärare och elever var borta. Det blev inte som vanligt och vissa dagar försvann helt. Sedan blev det heldistans igen, säger Emelie Lovén.

I juni tar hon studenten och redan nu gnager oron. Kommer betygen ha påverkats av så mycket distansarbete?

"Ojämna förutsättningar"

Lärarna gör sitt bästa efter förutsättningarna, betonar Emelie Lovén, men allt blir mer komplicerat. Det är svårt att kommunicera, återkopplingen blir bristande och det är lättare att halka efter.

– Man sitter på samma plats hela dagarna och får inget miljöombyte. Det påverkar hur man kan fokusera, och man får inte heller det sociala, säger hon och tillägger:

– Det blir helt ojämna förutsättningar för alla elever. Det ser jätteolika ut hur alla har det hemma och förutsättningarna blir helt annorlunda än när alla sitta i samma klassrum. Det kan påverka studierna.

17-åriga Ida Eriksson valde estetiska programmet på gymnasieskolan Rytmus av ett skäl: hon drömde om att spela musik. På Rytmus skulle hon få utveckla sin sång, stå på scen och uppträda med en ensemble. Men med distansundervisningen rycktes det bort.

– En stor del av vår utbildning är att få scenvana. Att gå miste om den erfarenheten känns otroligt tråkigt, säger hon.

Svårt med praktiska ämnen

Sånglektionerna har gått att hålla via videosamtal, men andra praktiska ämnen är svårare.

– Vi försökte använda ett program till ensemblen där alla kunde spela in sitt instrument på håll och sedan synka ihop. Men det blev inte så levande som man vill att musik ska vara, det hörs att vi inte är på samma plats och gör det tillsammans. Det låter... tomt, nästan.

För många som bor i lägenhet är det svårt att öva på hemma, berättar Ida Eriksson. Särskilt om man råkar spela trumpet eller något annat decibelstarkt instrument.

– Min pappa till exempel jobbar hemma och sitter i möten hela dagarna, så jag kan inte sjunga eller spela piano som jag skulle vilja, säger hon.

Flexiblare undervisning

17-åriga Isa Major läser andra året på Göteborgs högre samskola, och hon är mer positivt inställd till distansundervisningen.

Visserligen kan det vara tuffare att hänga med i de ämnen man redan har svårt för, medger hon, men samtidigt blir undervisningen mer flexibel.

– Man kan prioritera på ett annat sätt. Är jag färdig med en uppgift i svenska så behöver jag inte lägga lektionen på det, utan kan istället fokusera på något jag ligger efter i. Vissa ämnen blir tuffare men jag tror att lärarna har det i åtanke och man kan få fler möjligheter att komplettera, säger hon.

Däremot påverkar distansundervisningen vardagen på andra sätt. Promenaderna till och från bussen försvinner, inte ens de få stegen mellan olika klassrum blir av. Istället sitter Isa Major på samma plats hela dagarna.

– Man blir tröttare i huvudet av att bara sitta inne. Det försämrar säkert inlärningsprocessen på sitt sätt, säger hon.

Välkomnar beskedet

Beskedet om att regeringen nu lättar i restriktionerna och öppnar för en kombination av distansundervisning och undervisning på plats var en lättnad, tycker alla tre.

– Man får se till att det inte blir mer smitta såklart, men personligen så känns det jätteskönt om vi får vara i skolan, säger Isa Major.

Hon får medhåll av Emelie Lovén:

– Det är klart att man ska ha distans om det bidrar till att stoppa smittspridningen, men jag tror att det är väldigt viktigt att ha skola i skolan också. I alla fall varannan vecka som i hade i höstas, då hade man något positivt att se fram emot hela tiden.

Ida Eriksson vågar dock inte andas ut riktigt än. Hon oroar sig för sin framtid inom musikbranschen, och för att de nya reglerna ska skapa olika förutsättningar för musikelever runt om i landet.

– Jag är rädd att vi i Stockholm kommer att få mer distansundervisning eftersom smittspridningen är högre här. Då kanske eleverna i mindre städer får bättre meriter med mer scenvana och en bättre utveckling än vi får, säger hon.