Först ut i vårens KU-utfrågningar är Coronakommissionens ordförande Mats Melin och huvudsekreterare Joakim Sonnegård. I början av året läckte uppgifter ut om oenighet mellan kommissionen och regeringen. Kommissionen hade problem att få del av den dokumentation den ansåg sig behöva för att granska regeringens pandemihantering.
Moderaterna och Sverigedemokraterna hävdar i sina KU-anmälningar att regeringen har mörkat information och vill att KU granskar agerandet.
Men Mats Melin vill ogärna spekulera om orsaken till att det var så svårt att få del av information. Klart är dock att senfärdigheten ledde till att kommissionen fick del av dokumentation väldigt sent i processen, vilket påverkade kommissionens arbete.
– Hade vi haft tillgång till material tidigare hade vi haft ytterligare tid att värdera innehållet och haft möjlighet att diskutera med regeringskansliet om det fanns mer information, säger han.
Uppriktigt förvånad
Senfärdigheten ledde till tidspress när slutrapporten skulle färdigställas. Tid och mental kraft fick läggas på frågan om vilken information man kunde få del av, enligt Melin.
Han hoppas ändå att kommissionen till slut fått ut det man behövt för att göra sin granskning.
– Men det kan man inte veta, säger han.
Regeringen har hävdat att det till en början var oklart vilken information som kommissionen frågade efter och att det i vissa fall inte gick att lämna ut dokument, eftersom det inte fanns några.
– Jag var uppriktigt förvånad över att det inte förts några anteckningar, säger Melin om arbetet i Gruppen för strategisk samordning (GSS) – en central grupp av statssekreterare som samordnat regeringens pandemiarbete, och särskilt hamnat i fokus för kritiken mot brist på dokumentation.
I grunden tycker Melin att den bristande dokumentationen är mer allvarligt, än att det tog tid att få ut information från regeringskansliet.
Saknas mötesanteckningar
Den tidigare statssekreteraren Elisabeth Backteman hos dåvarande inrikesminister Mikael Damberg (S) ledde GSS, och även en mindre grupp av statssekreterare som möttes ofta. Moderaterna har begärt att KU särskilt ska granska vilken roll denna mindre statssekreterargrupp haft under pandemin.
När Elisabeth Backteman frågades ut i KU framhöll hon flera gånger att GSS inte är ett berednings- och beslutsorgan och att praxis är att det inte förs formella mötesanteckningar.
Men det betyder inte att det inte funnits några noteringar alls eller att information inte förts vidare mellan departement, hävdar hon. Det har också gjorts muntliga sammanfattningar av mötena.
– Det som har varit allra viktigast för GSS, och som har varit en röd tråd genom hela krishanteringen, är att säkerställa att alla departement har en gemensam bild av läget, och att det sedan blir grunden mot vilken man kan ha en diskussion om behov av åtgärder eller eventuella regeringsbeslut, säger Backteman.
Och för att ta fram denna lägesbild har det funnits rutiner, enligt Backteman.
Frän kritik
Coronakommissionen presenterade sin slutrapport den 25 februari. Regeringen, kommuner, regioner och myndigheter hade redan i delrapporter fått kritik för hur smittan kunde ta sig in i äldreomsorgen och för att det tog lång tid att bygga upp storskalig testkapacitet.
Nu tillkom mer kritik mot att regeringen och Folkhälsomyndigheten agerade för sent, särskilt i början av pandemin. Regeringen fick också kritik för att ha lyssnat för mycket på Folkhälsomyndigheten.