– Alla barn, oavsett biologisk koppling, är väldigt stolta över henne. Vi växte upp i ett matriarkat på ett ganska unikt sätt, säger yngsta dottern Stina Morian.
– Hon var ganska pigg ända till slutet och pratade världsfred och annat. Så det blev lite chockartat.
Efter pensionen från politiken 2015 tillbringade Marit Paulsen vintrarna i Spanien i sin omtalade husvagn tillsammans med sin make Sture Andersson. På somrarna var det gården i Yttermalung som gällde, och de många barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen.
Paulsen engagerade sig i frågor om mat, djur, jord- och skogsbruk och folkhälsa. Hon var också ett av dragloken på ja-sidan inför folkomröstningen om EU 1994.
"Rätt tant"
Europa var en hjärtefråga och Marit Paulsen var EU-parlamentariker i flera omgångar. Hennes raka och lite burdusa stil gick hem hos väljarna och hon hör till de mest personkryssade kandidaterna någonsin.
2009 gjorde hon comeback i EU-parlamentet, 70 år gammal. Den sista mandatperioden jobbade hon hårt för att få en ny djurhälsolag på plats i EU.
– Hon var inte kvar när djurskyddslagstiftningen i EU gick igenom, men det var hon som drev den från början. Det är något som kommer att betyda något under lång tid, säger Stina Morian.
Marit Paulsen slutade som EU-parlamentariker 2015 på grund av sjukdom.
Paulsen beskrev sig ofta själv som en "tant", och då lade hon inget nedvärderande i det. Hennes tant var inte menlös och snäll, utan snarare någon som inte behövde göra sig till och behaga. Hennes valslogan i EU-valskampanjen 2014 var "Rätt tant för jobbet!"
Heta diskussioner
Stina Morian minns de heta politiska diskussionerna kring matbordet när hon var liten. Hon beskriver den stora syskonskaran som en "stor och bullrig" sådan med många olika politiska åsikter och engagemang.
– Jag kommer ihåg när jag var liten, då hade vi val innan valet. Då fick alla lägga en lapp i en urna, och olika partier vann varje gång.
Storfamiljen var inte som alla andra. Det var mamma som jobbade och pappa som var hemma.
– När jag var liten fanns det inte ens pappapeng, men han var ändå hemma med oss, säger Stina Morian.
Marit Paulsen själv föddes 1939 i Norge och fick uppleva en förnedrande behandling som “tysketös”. Det var en nedsättande benämning på barn till kvinnor som hade förbindelser med tyska soldater under ockupationen av Norge. Erfarenheten berörde henne djupt och hon bearbetade detta senare i boken Liten Ida, som också blev film.