Likt andra riksdagspartier har Miljöpartiet nu presenterat sin valanalys.
Partiet ökade något på nationell nivå jämfört med valet 2018, från 4,4 till 5,1 procent. Men kommunalt och regionalt gick det sämre. I sex av 21 regioner och i 29 av 290 kommuner tappade man sina mandat.
Miljöpartiet fick 3,3 procents stöd i SCB:s sista mätning före valet i juli 2022. En rädsla för att partiet skulle åka ur riksdagen som fick stora rubriker fredagen före valet kan ha bidragit till en stark slutspurt, enligt partiet.
Ett mejl där språkröret Per Bolund varnade för konsekvenserna om Miljöpartiet åkte ur och vädjade om hjälp läckte till medierna. Men att MP läckte mejlet, som gick till medlemmar och anhängare, förnekar partisekreteraren Katrin Wissing.
– Det kom inte från vår sida. Men jag tror ändå det spelade roll för de som stod och vägde mellan oss och något annat parti.
"Djup spricka"
I valanalysen förklarar MP valresultatet med att vänstersidan inte uppfattades som ett lag på samma sätt som högersidan och att Socialdemokraterna delvis var skyldiga till detta genom att fokusera ensidigt på statsministerfrågan.
"Särskilt problematisk blev relationen mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet" och "den djupa sprickan mellan dem, skriver miljöpartisterna Agnetha Boström och Joakim Larsson i analysen.
Samtidigt var plånboksfrågor och ökande elpriser inget som gynnade partiet och miljö- och klimatfrågan låg på sjätteplats hos väljarna, lägre än 2018. "Klimatdebatten blev helt enkelt till stora delar en debatt för eller emot kärnkraft", fortsätter man i analysen.
Högern lyckades också bättre med att sätta en nidbild av partiet, än vad partiet lyckades med att sätta bilden av sig själv, enligt partisekreteraren Katrin Wissing.
– Vi såg en eskalerande satsning på att få oss ut ur riksdagen och att det var en av deras största chanser att få regeringsmakten. Nu gjorde dem ju det i alla fall. Men där har vi inte jobbat bra nog.
Nu efterlyser man ett konsekvent varumärkesbyggande.
– Även om vi ser att det är jättebrådskande med den gröna omställningen så måste vi inse att tiden av högerpopulism, nationalism och det som kallas "post truth", inte är en enkel tid för ett progressivt parti. Där måste vi hitta vår roll.
Lågt förtroende
Förtroendet för språkrören Märta Stenevi och Per Bolund är ett annat problem som pekas ut. "Det går inte att bortse från att det är problematiskt att partiets främsta företrädare har ett lågt stöd", skriver man i analysen.
Detta är ett hinder för att locka nya väljare eftersom partiledarna är "den viktigaste vägen in". Andelen som säger sig ha förtroende för språkrören brukar ligga på 6–8 procent.
En diskussion som ungdomsförbundet Grön ungdom lyft är att göra sig av med två språkrör och i stället satsa på en partiledare. Förbundet har också efterlyst att Miljöpartiet ska byta namn till "De gröna".
– Det är egentligen upp till kongressen. Den diskussionen poppar nästan alltid upp i partiet efter ett val, och jag ser fram emot den, men det vill jag inte lägga mig i som partisekreterare, säger Wissing.
Katrin Wissing pekar också på dåligt stöd till partiet på lokal nivå.
– Det som jag är mest självkritisk till är att vi haft en ganska svag sammanhållning i partiet i stort. Det visar kanske den stora diskrepansen mellan resultatet på riksnivå och att vi minskade i själva kommunvalet och åkte ur flera regionfullmäktige.