På pappret är Rwanda en demokrati med ett flerpartisystem. I verkligheten har president Paul Kagame sitt land i ett järngrepp där författningen i princip är skräddarsydd för att han ska kunna behålla presidentposten. Samtidigt tystas regimkritiker och någon opposition existerar knappt.

Utåt sett är landet, som storleksmässigt inte är större än Småland, framgångsrikt. Ekonomin går bra och korruptionen är begränsad, många barn går i skolan och stora delar av landet har tillgång till internet. Man har också tagit krafttag vad gäller kvinnors rättigheter och 2008 blev Rwanda första land i världen med kvinnlig majoritet i parlamentet. Samma år blev landet även först med att förbjuda plastpåsar.

Jesper Bjarnesen, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet, har följt den populäre presidentens ledarskap.

– Rwanda har lyckats med utvecklingsmässiga resultat som är bland de mest imponerande på hela kontinenten, konstaterar Jesper Bjarnesen.

Föredrar stabilitet

Grunden till rwandiernas stöd för sin president har skiftat med tiden. Från att vara frihetshjälten som befriade landet från huturegimens våld vid tiden för folkmordet 1994 och därefter styrde landets utveckling i positiv riktning. Till att i dag leda ett land som mer liknar en enpartistat där regimkritiker tystas och journalister drivs i exil.

Men trots den negativa utvecklingen ur demokratisk synpunkt låter det internationella samfundet Rwanda mer eller mindre hållas.

– Frågan är vad som väger tyngst? Att landet är på väg åt ett positivt håll när det gäller utveckling och fattigdomsbekämpning eller att ha ett visst politiskt system. Det är ju fruktansvärt att behöva göra en sådan avvägning och det är nog där de flesta internationella aktörerna befinner sig – att man inte riktigt vet vad man ska tycka. Och att det kanske lutar åt att man föredrar stabilitet och de positiva aspekterna, säger Jesper Bjarnesen.

Ohotat stöd

Inom landet är stödet för Paul Kagame fortsatt stort. I alla fall om man tittar på valresultaten. Parlamentet utsåg honom till president år 2000 och sedan dess har han blivit omvald tre gånger – alltid med minst 90 procent av rösterna.

Om det är på grund av att befolkningen uppriktigt stöttar honom eller om det är hans allt mer auktoritära ledarstil som ligger bakom deras röster är svårt att veta.

Men med folkets samtycke har till och med författningen ändrats till presidentens fördel. I en folkomröstning där valdeltagandet uppmätte 98 procent, röstade 98 procent av deltagarna för att Kagame skulle tillåtas bli omvald ända fram till 2034. Vilket alltså skulle kunna resultera i ett 34 år långt obrutet presidentskap.

– Så länge det går bra för honom är det svårt att se att någon skulle kunna utmana honom. Han är så smart i sitt sätt att leda att de här tveksamma aspekterna av hans ledarstil inte syns internationellt, säger Jesper Bjarnesen.