M, KD, L och SD presenterade på fredagen sju samarbetspunkter som ska ligga till grund för den tillträdande regeringens politik.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson räknade under presskonferensen upp en rad åtgärder för att få bukt med gängbrottsligheten och flera förändringar som ska leda till en mer restriktiv invandring.

Åkesson kallar förändringarna inom migrationspolitiken ett "paradigmskifte", och Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, håller med.

– Invandringsområdet påminner åtminstone ytligt sett om det man ser i Danmark och Norge. Det är lite oklart om man överhuvudtaget ska kunna söka permanent uppehållstillstånd. Om inte så är det en dramatisk förändring, säger han.

– De får verkligen igenom väldigt mycket.

"Ett klassiskt avtal"

Bland avtalspunkterna i högerpartiernas "Överenskommelse för Sverige" finns, utöver de ovan nämnda, energipolitik, sjukvård, skola och stärkta fri- och rättigheter.

– Det är ett klassiskt avtal där alla får något som är deras hjärtefrågor. Konstigt vore annars, säger Jonas Hinnfors.

Om Jimmie Åkessons talepunkter var konkreta och långtgående var L-ledaren Johan Pehrsons luddigare, anser han.

– Det var viss konkretion även i det Busch och Kristersson sa. Från Johan Pehrson var det mest honnörsord om kunskap och medborgarmakt, men som minsta parti är det kanske inte så konstigt.

Mycket var väntat, men det oklara beskedet kring högkostnadsskyddet för elpriser förvånar statsvetaren. Till skillnad från andra punkter som tar tid att tröska igenom riksdagen är elpriserna ett problem här och nu.

– Där kunde man ha lugnat väljarna. Det kanske man gör på måndag eller tisdag, men varför inte idag? Det skulle kunna vara ett tecken på att man är oense eller inte riktigt vet hur man ska göra.

Fördel mot januariavtalet

Att avtalet inkluderar SD, till skillnad från januariavtalet där stödpartiet V lämnades utanför, är enligt Hinnfors en styrka.

– Internationellt sett finns gott om exempel på regeringar som baserats på liknande överenskommelser. På vissa håll har det fungerat bra, men de glada minerna kan också snabbt suddas ut.

– När regeringarna bildas och man har stödpartier ser det ofta relativt bra ut, men sedan kollapsar det när det dyker upp frågor man inte har tänkt på. Vi såg hur förra regeringen fick problem med Cementafrågan, exempelvis.

En annan risk för regeringssamarbetet ser han på sikt i Liberalernas riksdagsgrupp.

– Är det här väl förankrat så seglar man väl vidare, men det är klart att det är inom Liberalerna de största spänningarna har funnits.