Att Annie Lööf (C) avgår som partiledare kommer inte oväntat med tanke på valresultatet, enligt Marja Lemne, statsvetare vid Södertörns högskola.

– Men det gick snabbare än vad jag kunnat förutse, säger hon.

Centerpartiet har med sina 6,7 procent i riksdagsvalet tappat 1,9 procentenheter jämfört med 2018.

– Lööf tar konsekvenserna av det ganska stora nederlag för den politik som hon och ledningen drivit, säger Lemne.

– Hon har representerat en bred mitt som varit väldigt smal.

Partiet har även tappat stort i kommunerna, inte minst på landsbygden, vilket är allvarligt för partiets framtid, framhåller Lemne.

– Det är så ett parti bygger fast sig.

Otydligt i mitten

Kommunikationen om den breda mitten har varit otydlig för väljarna, enligt Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Regeringen Anderssons överlevnad har varit beroende av Centerpartiet, vilket satte partiet i en omöjlig strategisk situation.

– Det har varit uppenbart att det är Andersson man stödjer. Men i höstas lade man ner rösterna i budgeten.

I augusti pekade Lööf ut Magdalena Andersson som den bästa statsministerkandidaten, men höll kvar vid starka ordvändningar mot V.

– Att sitta på två stolar är svårt för partier, konstaterar Hinnfors.

Ny riktning?

Enbart partiledarskiften leder sällan till stora förändringar. Men i samband med en svidande valförlust kan dörren öppnas för de som stått tillbaka inom partiet. Där är forskningen tydlig, poängterar Hinnfors.

– Man kunde se det efter Fredrik Reinfeldt, man kunde se det efter Jan Björklund. Det finns många exempel internationellt.

– Frågan är om det finns någon gruppering inom C som har fått stå tillbaka och hur stark den är.

Utåt har partiet framstått som relativt enat bakom Lööf, understryker Hinnfors.

Kan påverka Kristersson

Många har önskat Alliansen åter, även Lööf. Men ett borgerligt Alliansstyre skulle bara kunna regera med stöd från SD, vars inflytande C kraftfullt positionerat sig emot.

– Det talar för att det skulle bli en jobbig förändring om de ändrar sig.

En möjlig mellanväg för C vore att stödja Kristersson som statsminister, men att rösta nej till allt som man uppfattar är problematiskt i riksdagen.

Det skulle i så fall vara en stor förändring i gränsen mot SD, säger Hinnfors.

– Men det skulle göra livet enklare för Kristersson, då hade han inte behövt frukta att enstaka liberaler hoppar av.

Det skulle också kunna leda till att Kristersson avstår från att lägga fram sakfrågeförslag som riskerar lida nederlag i riksdagen, fortsätter Hinnfors.